Kan det vara dags för handling?

 Famnas medlemmar verkar inom välfärdområdet vård och social omsorg. Under verksamhetsåret 2011 omsatte man 3.7 miljarder kronor och hade strax under 5 000 anställda. Jämfört med 2010 ökade man insatserna med 6.2 %. Bakom siffrorna ligger, förutom hårt arbete, växande behov i kombination med en ökad vilja och förmåga att möta dessa behov. Ur ett bredare perspektiv återspeglar siffrorna en del av den utveckling som sker inom civilsamhället och dess organisationer. Opinions- och befolkningsstudier visar på ett starkt förtroende för civilsamhället och ett växande engagemang.

Framtidskommissionen, Europakommissionen, Stockholms universitets företagsekonomiska institution och några aktuella offentliga utredningar, liksom Tillväxtanalys kommande rapport via Ratio är några av de sammanhang där civilsamhällets roll, tillkortakommanden, möjligheter och utvecklingskraft fokuseras.  Vi är på väg att erövra bättre kunskap om den komplexa värld som civilsamhället utgör, vilket är viktigt både för civilsamhällets självförståelse och för en politik som skapar realistiska förutsättningar för dess utveckling. En politik där mångfald och kvalitet hänger samman.

Så läser jag i dagens DN (23 oktober 2012) om hur ett fåtal företag får en allt mer dominerande roll inom vård, skola och omsorg. Finansborgarrådet i Stockholms stad Sten Nordin och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms läns landsting Filippa Reinfeldt är inte oroliga. Driftform och drivkrafter är oväsentliga, viktigast är en god kvalitet. Men ser man till LOV-utredningen är en av dess bärande idéer att det är mångfalden som skapar valmöjlighet och en stimulerar till en ökad kvalitet. Mångfald och kvalitet hänger ihop. Utredningen varnar också för en utveckling mot en för stark koncentration till några få stora företag.

Sten Nordin säger att han långsiktigt hellre ser en mångfald (aktörer) och menar att det är viktigt för politikerna att fundera över vad man kan göra för att få fler mindre aktörer.

Jag välkomnar Sten Nordins intresse för ökad mångfald och vill peka på att regeringen, liksom EU-kommissionen och ett antal kommuner och landsting redan har väsentliga erfarenheter och förslag på vad politiken kan göra för att stimulera mångfalden. Det gäller även Stockholms stad med sin nyligen slutna överenskommelse med idéburna organisationer.

Kan det vara dags för handling?!