Vi manifesterar med kärleken som drivkraft

Kvinnorörelsen har länge drivits av internationell solidaritet. Kvinnor världen över delar många erfarenheter av förtryck, medan andra erfarenheter skiljer sig på grund av globala omjämlikheter och det koloniala arvet. Men en lag som tycks gälla överallt är att kvinnor är de som drabbas hårdast av såväl krig som klimatförändringar och fattigdom. Därför ropar kvinnoorganisationer världen över på civila, icke-militära insatser för att bygga jämlika, jämställda och socialt hållbara samhällen. Därför ropar vi i dag.

För hundra år sedan samlades kvinnor i vår del av världen i manifestationer för fred. Det var mitt under brinnande världskrig. Det var före den allmänna rösträtten. Mycket har hänt sedan dess, men i dag ser vi åter behovet av samling. Vi ser behovet att göra årets 8:e mars till en gemensam feministisk mobilisering för jämlikhet, hållbarhet och nedrustning.

Den patriarkala dominansen förkroppsligas i våldshandlingar på alla nivåer i samhället. Enligt Feministiskt initiativs analys är våldet alltid ett uttryck för makt och kontroll. Det finns i alla våra relationer, från de mest intima till de internationella, och det yttersta maktinstrumentet - det militära våldet. Den avgörande frågan vi måste ställa oss är om det militära försvaret någonsin kan bidra till en värld utan våld. Vårt svar givetvis nej.

Våld löser aldrig några problem. Komplexa frågor kräver komplexa svar. Krig raserar allt. Det vet vi. Byggnader tankar, arv. Människors liv slås i spillror.

Trots att militarismen inte fungerar så fortsätter detta vansinne. Mäktiga ekonomiska intressen formerade i det militärindustriella komplexet, driver fram en alltmer avancerad militarisering av säkerhetspolitiken. Deras vinster betalas av medborgarna. Nationalistiska intressen tillåts stå över flyktingars behov av skydd. De samhälleliga förlusterna är globala och gigantiska. De mänskliga förlusterna är ofattbara.

Alla vet att det är genom jämställdhet och jämlik utveckling, samarbete, handel, hälsovård, kultur, utbildning och fattigdomsbekämpning som vi undanröjer våldet. Det är hög tid att investera i just detta - i en värld med mindre vapen och våld. Det är i praktiken det enda som leder till ökad säkerhet för oss människor. Till mänsklig säkerhet.

Det sägs att det behövs hårdare tag för att få slut på krigen. Mer vapen för att skapa säkerhet. Sverige exporterar mängder med vapen, även till diktaturer. Vi lägger miljarder på vårt nya försvar, men anser oss inte ha råd att ta emot de människor som flyr hit undan krigets följder. Beslutet att stänga alla säkra flyktvägar drabbar särskilt kvinnor och barn.

FN:s linje är att uppmana till nedrustning och ökade insatser på konfliktförebyggande och konfliktlösande arbete. Sveriges roll i världen borde vara att avväpna konflikter, inte beväpna. Vi har en unik ställning just för att vi är alliansfria. Alliansfriheten ger oss möjlighet att internationellt driva på en militär nedrustning, med målet global avrustning.

Vi ska lyssna på forskningen som entydigt pekar på att jämställdhet och jämlikhet är nödvändigt för att uppnå hållbara samhällen.

Vi ska lyssna på FN:s organisation för utrotande av våldet mot kvinnor när de uppmanar sina medlemsländer att rusta ner militärt och rusta upp samhällets säkerhet för kvinnor.

Vi ska befria oss från föreställningen om våldet som verktyg i konfliktlösning. Det går inte att kriga fram fred, lika lite som det går att slå fram kärlek.

För hundra år sedan samlades kvinnor till landsomfattande manifestationer för fred. Världsläget påkallar att vi samlas igen. Och när vi gör det bär vi kvinnors över hundraåriga fredsarbete i våra hjärtan, och våra andetag ger också dem som gått före nytt liv.

Vi gör internationella kvinnodagen till en feministisk mobilisering för jämlikhet, hållbarhet och nedrustning.

Gudrun Schyman, Partiledare