Godhet kan skada klienten

I allmänhet kan det sägas att det är positivt med godhet och hjälpsamhet men i vissa lägen kan det till och med skada den som utsätts för det. När godhet blir lika med att ordna, fixa, sopa undan och göra saker åt andra som själva borde göra för att få lära sig så blir det något negativt.

En klient, med missbruks- och kriminalitetsproblematik, kan vara rädd eller orolig för att ringa upp sin handläggare på socialtjänsten. Rädslan kan bero både på att få negativt besked och på att själv bli aggressiv i samtalet. Det är viktigt att klienten själv får ringa samtalet, prata och avsluta det i ett accepterat känsloläge. Om kontaktpersonen skulle ringt detta samtal åt klienten, av godhet, så hade det skadat klientens återanpassning i samhället. Klienten hade även gått miste om glädjen av att få lyckas med sin uppgift.

En ungdom som bor i ett familjehem och har svårt att komma upp på morgonen hjälps inte av att familjehemsvärdarna varje morgon går in och väcker. Detta beteende, av godhet från familjehemmet, ger inte klienten den utveckling som behövs, han/hon kanske behöver vara placerad längre tid på grund av att missen med att inte själv få ta ansvar för gå upp på morgonen. Detta är till skada både för
individ och samhälle.

Klienter har en ofantlig styrka, kreativitet, envishet och vilja för annars hade de aldrig överlevt alla de svårigheter de genomlevt hittills. Vi, professionella, måste tänka på detta och låta klienterna använda sina färdigheter och resurser så de snabbare kan få glädjen över att klara ytterligare saker i sitt liv.
Mindre godhet ger klienterna mer glädje och snabbare möjlighet till att klara livet på egen hand igen. Vår syn på klienten är som en like, en medmänniska, som behöver hjälp till självhjälp.