Skip to main content

Nato behöver förbättra sin förmåga till förstärknings­operationer

Nyhet   •   Dec 02, 2019 10:00 CET

Om Ryssland går till anfall mot de baltiska staterna och Polen behöver Nato snabbt kunna understödja de styrkor som finns på plats, genom att förflytta förband från andra medlemsländer. En studie från FOI visar på flera brister i Natos förmåga till förstärknings­operationer men också hur alliansen arbetar för att åtgärda problemen.

Sedan Rysslands angrepp på Ukraina 2014 har Nato fokuserat på att öka försvarsförmågan i Baltikum och Polen för att avskräcka Ryssland från anfall. Natos närvaro i dessa länder utgörs idag, utöver nationella styrkor, av små frambaserade förband som snabbt behöver förstärkas ifall något händer. De frambaserade förbanden består bland annat av bataljonsstridsgrupper som roterar in från andra medlemsländer. Därutöver genomför USA bilaterala rotationer av amerikanska förband till Central- och Östeuropa.

På uppdrag av Försvarsdepartementet har FOI undersökt Natos förmåga att flytta förband. Idag finns det flera praktiska, legala och infrastrukturella hinder för effektiva förstärkningsoperationer till och inom Europa, men som Nato försöker åtgärda. Dels klarar delar av Europas transportinfrastruktur inte belastningen från tunga militärfordon, dels har de nya staber som byggts upp skapat oklara ansvarsförhållanden. Nato har också problem med att fatta snabba beslut.

– Det har vidtagits en rad åtgärder för att kunna snabba på beslutsfattandet, bland annat har Nato försökt att förbättra delningen av underrättelser mellan medlemsländerna och få dem att komma överens om vad som utgör starten på en konflikt för att tidigt kunna förbereda utplacering av styrkor. Men det behöver göras mer, säger FOI:s forskare Eva Hagström Frisell, en av författarna till rapporten.

Svåra avvägningar

En åtgärd som har diskuterats är att utöka Natos befälhavares mandat att mobilisera alliansens snabbinsatsförband vid en kris. Men förstärkningsoperationer är inte bara en militär utan också politisk fråga, förklarar Eva Hagström Frisell.

– Medlemmarna i Nato har olika åsikter om hur man ser på hotet från Ryssland och vilka åtgärder som ska vidtas. Därför måste det bli en sammanvägning av vilka militära åtgärder som behövs och vad som går att göra politiskt. Man ska komma ihåg att det är många svåra avvägningar om kostnader och inriktning som de allierade behöver ta ställning till.
Storskaliga förstärkningsövningar är också en åtgärd som behövs för att förbättra Natos förmåga. Dessutom är logistikförmågan avgörande för att kunna ta emot och stå värd för förband från till exempel andra sidan Atlanten. USA har vidtagit flera åtgärder för att förbättra sin logistiska förmåga men de europeiska Natoländerna ligger efter.

Avskräckning eller försvar?

Den bakomliggande frågan är om Nato ska sikta på avskräckning eller även förbereda sig för försvar, vilket skulle kräva ytterligare satsningar. När Natos toppmöte äger rum den 3–4 december 2019 i London kommer diskussionen till stor del handla om Natos politiska sammanhållning och fördelningen av bördor mellan USA och Europa.

– För att hålla ihop det transatlantiska samarbetet och bygga vidare på det gemensamma försvaret av Europa måste europeiska länder ta ett större ekonomiskt och politiskt ansvar, avslutar Eva Hagström Frisell.

Läs rapporten