Bolotnaja: Andrei Barabanov

Dömd till över tre års fängelse för protester mot Putin. Andrei Barabanov, 24 år gammal, har dömts till 3 år och 7 månader för massupplopp och våld mot polisen. Han greps efter de Putinkritiska demonstrationerna i maj 2012 på torget Bolotnaja i Moskva och har suttit i fängelse sedan dess. Här berättar vi om honom och visar en film där hans fru, Jekaterina, berättar om arresteringarna av demokratiaktivister.

– Första dagen som jag vaknade upp i fängelset förstod jag inte var jag var. Nu drömmer jag drömmar som jag aldrig hade i frihet, berättade Andrei Barabanov nyligen för en journalist vid nättidningen The New Times där han beskrivs som en ung lite skygg man som inte alls passar in i ett fängelsesammanhang.

Han kommer från en välutbildad familj, bär dreadlocks, målar, läser Castaneda och Dostojevskij.

Den 30 maj 2012 begärdes Andrei Barabanov häktad med argumentet att han annars skulle hålla sig undan rättvisan. Man menade att han annars skulle kunna använda sina anarkistiska kopplingar eller fotbollshuligankamrater för att fly.

Andrei Barabanov argumenterade emot häktningen och förklarade att han inte gjort sig skyldig till något brott. Att han deltog i protesterna den 6 maj 2012 var ett uttryck för hans civila rättigheter, hävdade han. När domstolen beslutade om häktning protesterade han genom att starta en hungerstrejk. En protest som var nära att ta hans liv, menar hans hustru Jekaterina.

Andrei Barabanov är åtalad och dömd i första instans för två gärningar som är kriminaliserade enligt rysk lag: användning av våld mot en polisman samt deltagande i massupplopp. Han har erkänt att han under demonstrationen den 6 maj använde våld mot en polisman. Men sparken var aldrig livshotande och polismannen bar kravallutrustning. Däremot har han inte erkänt sig skyldig till massupplopp på Bolotnajatorget. Hans advokat menar att demonstrationerna inte kan kallas för det.

Andrei Barabanov växte upp tillsammans med sin mamma Tatiana, pappan har han aldrig sett. Tatiana ville att sonen skulle följa i hennes fotspår och studera ekonomi, men Andrei var aldrig intresserad av ett kontorsjobb. I tonåren blev musik och schack hans fritidssysselsättningar, senare blev datorer det som fångade hans stora intresse. I diplomet från college står att han enkelt kan plocka ned och sätta samman en dator. Hans dröm var – är – att starta ett eget dataföretag. Under en period höll han på med graffiti och idag definierar han sig som konstnär.

I 15-årsåldern blev han intresserad av politik. Tatiana, som genom sitt arbete hade tillgång till internationella tidskrifter, brukade kopiera artiklar till Andrei som de diskuterade tillsammans. Nu, när Tatiana besöker sin son två gånger i månaden får de samtala genom en glasruta. De har slutat att skriva brev eftersom alla brev blir lästa och censurerade.

– Andrei har en mycket pessimistisk syn på det som händer i samhället, han tror att vi är på väg mot en katastrof, säger Tatiana.

Varje vecka går Tatiana till demonstrationerna till stöd för 6-majfångarna.

– Andrei är en samvetsfånge och vi är stolta över honom, säger hon.