När ska Annika Strandhäll tar tag i de ekonomiska frågorna för personer med utvecklingsstörning?

När ska Annika Strandhäll tar tag i de ekonomiska frågorna för personer med utvecklingsstörning?

Riksförbundet FUB, För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, har uppmärksammat att socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ska delta på ett seminarium på tisdag i Almedalen om den osynliga fattigdomen. Inför detta seminarium är det angeläget att belysa ämnet från våra medlemmars perspektiv.

Förra sommaren presenterade Riksförbundet FUB sin ekonomiska rapport ”Fångad i fattigdom?” i Almedalen. Dagen före hade en annan, mycket större och tongivande grupp, haft ett annat ekonomiskt seminarium som hade besökts av många, inklusive en dåvarande minister fick vi senare veta. För oss var det tyvärr inte förvånande att ingen från vare sig riksdag eller regering kom och lyssnade. Våra medlemmars ekonomiska situation tycks vara en icke-fråga. Sedan Riksförbundet FUB släppte rapporten, som klart och tydligt visar våra medlemmars livslånga ekonomiska utsatthet, har ingenting hänt. Våra medlemmar kan hamna på en disponibel inkomst som ligger på minus. Det statliga bostadstillägget för våra medlemmar har inte höjts sedan 2007, hyrorna kan många gånger vara mycket höga och i kombination med en låg inkomst livet ut blir den ekonomiska utsattheten och därmed även den sociala situationen stor. Detta är extra bekymmersamt eftersom våra medlemmar till följd av sin funktionsnedsättning riskerar att isoleras socialt. Frågan om den personliga ekonomin är således av mycket stor vikt för våra medlemmar som har utvecklingsstörning, men även deras anhöriga. Det blir nämligen de anhöriga som många gånger blir tvungna att täcka upp för sina vuxna barns underskott.

På senare år har vi även uppmärksammat hur praxis från högsta förvaltningsdomstolen rörande insatsen ledsagarservice enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, begränsar möjligheterna för våra medlemmar att resa. Denna bild bekräftas till stor del av Socialstyrelsen, som har granskat kommunala riktlinjer avseende bland annat ledsagarservice i rapporten ”Kartläggning och analys av vissa insatser enligt LSS” från mars i år. Även Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, visar i sin rapport från i år, ”Kan jag leva som andra? – insatser i bostad med särskild service för vuxna med funktionsnedsättning”, hur personer inte har tillfredsställande möjligheter att delta i det kulturella livet.

När nu Sverige sedan länge har ratificerat den internationella FN-konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter borde både den ekonomiska och sociala utsattheten inte förekomma på det sätt den faktiskt gör. Enligt artiklarna 11 och 15 i nämnda konvention ges nämligen individen rätt till en tillfredsställande levnadsstandard och deltagande i det kulturella livet.

Under hösten 2014 uppvaktade vi finansdepartementet och påtalade det uppenbara faktum att våra medlemmar som har sjuk- eller aktivitetsersättning har den högsta skattesatsen jämfört med alla andra. De betalar ca 65 % mer än en löntagare och nästan 50 % mer än en ålderspensionär. Det är ren och skär fakta. Så illa ser det ut. Det finns inget rimligt skäl att låta individer som inte kan påverka sin inkomstutveckling och i mångt och mycket inte heller sina kostnader betala mer i skatt än alla andra. Det borde vara lätt att åtgärda denna absurditet i skattehänseende. Med hänsyn till att våra medlemmar vare sig har en inkomstprognos som ens går att jämföra med andra eller långsiktigt kan samla på sig en buffert ter sig nuvarande beskattning fullkomligt oskälig.

Tidigare i vår tryckte vi på finansdepartementet igen, men då var beskedet att frågan ”var under beredning”. När så vårbudgeten lades fram i april förstod vi att frågan tydligen fortfarande är under beredning. Av vårbudgeten finns det nämligen ingenting som visar att regeringen på något sätt har för avsikt eller intresse av att rätta till åtminstone denna orimliga skattebörda för våra medlemmar.

När vårbudgeten presenterades så var FUB:s medlemmar återigen bortglömda när det gäller det statliga bostadstillägget. Detta trots att andra grupper i samhället får höjt bostadstillägg.

Regeringen vill även förbättra jämställdheten mellan könen när den ser över pensionerna. Det är väl inget att orda om det, men glöm inte bort våra medlemmar och deras ekonomiska situation.

När regeringens socialförsäkringsminister ska samtala kring Sveriges osynliga fattigdom i Almedalen är det absolut bra. Riksförbundet FUB är övertygad om att om bara viljan finns så är det möjligt att vidta de åtgärder som krävs för att även våra medlemmar ska ha goda levnadsvillkor och få möjlighet att leva som andra.

FUB kräver nu att Annika Strandhäll tar tag i de ekonomiska frågorna för våra medlemmars räkning!

Thomas Jansson, förbundsordförande Riksförbundet FUB