Behandlande läkare vet mest om patienten

Försäkringskassan kan idag beställa försäkringsmedicinska utredningar i ärenden som rör personers rätt till sjukpenning, sjukersättning och aktivitetsersättning. Men ingen vet om dessa utredningar faktiskt gör nytta, vilket Handikappförbunden tycker är problematiskt.

Socialdepartementet kom nyligen med en promemoria om ansvar för de försäkringsmedicinska utredningarna som Handikappförbunden också lämnat synpunkter på. Departementet föreslår att Försäkringskassan vid prövning av en persons arbetsförmåga kan beställa en försäkringsmedicinsk utredning. Man föreslår också att landstingen får ett lagstadgat ansvar att utföra utredningarna.

”Trots att det saknas evidens om nyttan med dessa utredningar, finns redan en praxis av att använda sig av metoden och nu föreslår man att lagstifta om dem”, säger Stig Nyman, ordförande i Handikappförbunden. ”Det är beklagligt, inte minst för den enskilde som kan uppleva stark oro över att mista exempelvis sin sjukpenning.”

Skälet som anges till att Försäkringskassan ska kunna beställa försäkringsmedicinska utredningar är att de ursprungliga underlagen från behandlande läkare kan anses otillräckliga. Vi menar att det borde vara den behandlande läkaren som känner patienten bäst och som därmed borde ha bäst förmåga att bedöma personens arbetsförmåga.

”Om underlagen från läkare är bristfälliga, anser vi att man i första hand behöver se över hur dessa ursprungliga underlag kan förbättras”, säger Stig Nyman.

Handikappförbunden vill också poängtera att i de fall när en personen ska utredas, är det mycket viktigt att personen får information om vad utredningen syftar till och också får ta del av resultaten. Det finns exempel, bland annat det så kallade Hässleholmsförsöket, där de försäkrade trodde att de deltog i en medicinsk utredning, medan de i själva verket var föremål för utredning.

Länk till Handikappförbundens remissvar