Årets Sörmlänning 2011

Nils Juto och hans framlidna maka Maria Juto får av Sörmlandsakademien hedersbenämningen Årets Sörmlänning 2011.

Paret har genom flera års renoveringsarbete och nybyggnation baserat på ingående studier av dokument som de letat fram i olika lands och riksarkivarkiv, återskapat Stålbåga bruks herrgårdsmiljö på ett mycket beundransvärt och kulturhistoriskt riktigt sätt. Över hela Stålboga vilar nu en nästan overklig stämning av gammal brukskultur.

Sörmlandsakademien verkar ideellt och oberoende med ädla syften och mål. Sörmlandsakademien skall verka för att uppmärksamma gärningar som är/har varit till gagn för Sörmland.
Akademien utdelar ”Sörmlänningen” som ett bevis på Akademiens uppskattning.

För mer info:

Jacqueline Hellsten, 070-725 62 69 alt jacqueline.hellsten@telia.com

Magnus Josephsson, 070-3164063 alt magnus.josephson@dll.se

Bakgrund

Stålboga är beläget på en halvö i sjön Eklången. Området är en typisk skogsbygd med bergsbruk som dominerande näring i äldre tid. År 1641 anlades en hammarsmedja på platsen. Kring år 1700 fanns även knipphammare och spiksmedja i Stålboga.

Av Stålboga bruk finns endast bevarat ruinerna av hammarsmedjan, vattenrännor och slaggsten samt en träullsfabrik från 1920-talet.

Stångjärnssmedjan revs på 1920-talet och spiksmedjan revs strax därefter. Bruksherrgården, som var av okänd ålder brann ner någon gång under 1800-talet. Det enda som fanns kvar av herrgårdsanläggningen, innan familjen Juto köpte Stålboga, var två ombyggda flyglar och ett timmermagasin.

När Nils och Maria Juto övertog Stålboga kunde ingen ana dess stolta historia. Då bestämde sig Nils Juto för att ändra på sakernas ordning. Han hade hört talas om att en herrgårdsbyggnad i Eskilstuna var till salu. Det slumpade sig då, att denna byggnad, som nu stod i förortsområdet Måsta, var familjen Lohes gamla bruksherrgård från Tunafors bruk i Eskilstuna. Lohe kallad ”holländaren” var troligen tysk och född 1643 Han blev adlad för sina insatser för svensk ekonomi. Familjen är numera känd genom den berrömda Loheskatten på över 200 kg silver, som hittades 1937 i Gamla Stan i Stockholm.

Huset kom att köpas av Jutos och 1985 flyttades herrgården från Måsta. Byggnaden var då i mycket dålig kondition, bl a på grund av moderna byggmateriel, då familjen Juto köpte manbyggnaden.

Ingenting var ju mera lyckat än att den gamla bruksherrgården fick återta sin plats bland de sörmländska bruken, även om det nu var som ruin. Således köpte Nils Juto herrgården i Måsta och lät frakta den nedmonterad till Stålboga där den sattes upp på den gamla herrgårdstomten. Det visade sig då att herrgården passade perfekt in i den gamla grunden som hade kommit i dagen vid slyröjning på gården.

Tunafors bruksherrgård är från 1600-talet och har en så kallad parstuguplan. Det vill säga att det går en gång från ytterdörren och rakt igenom huset och fram till husets baksida. Denna mittgång delar upp huset i två halvor. Köket låg i den ena flygeln vilket var vanligt förr.

Nils Juto har också låtit uppföra en konsertlokal efter en inredning som härstammar från det De Geerska palatset på Västra Trädgårdsgatan i Stockholm. Dåtidens mest fastionabla adress. När byggnaden revs på tidigt 1900-tal räddades ett antal inredningsdetaljer. Dessa detaljer har nu blivit uppsatta i Nils Jutos nybyggda konsertlokal invid herrgården. Man får inte låta sig luras av att det vackra herrskapsstallet skulle vara från 1600-talet när det vid närmare inspektion visar sig vara uppfört i början av 2000-talet liksom att även de pampiga järngrindarna också visar sig vara uppsatta under 2000-talet. Stallet är nu ett modernt garage invändigt.

Nu har Nils Juto på ett föredömligt sätt restaurerat huvudbyggnaden med flyglar, både utvändigt, bl a med träpanel och invändigt med kakelugnar, dörrar och lös inredning från

tiden. Flyglarna har också återfått ett 1600/1700-talsutseende. Ralph Edenheim har varit familjen Juto behjälplig med detta. Maria Juto i sin tur har röjt och öppnat upp halvön med hjälp av får så att granskogen nu är borta och området har återfått karaktären av ett gammalt beteslandskap.

Redan 2001 var det på förslag att Nils och Maria Juto skulle erhålla ett kulturpris. Därför är det desto roligare att detta nu har blivit verklighet.