Unik födsel av knaggrocka i Lysekil!

För första gången har en knaggrocka fötts på Havets Hus, ett unikt och viktigt steg i det planerade arbetet att föda upp och så småningom sätta ut även knaggrocka. Under många år har Havets Hus redan haft uppfödning och utsättning av småfläckig rödhaj i ett bevarandeperspektiv, nu är det första gången som man lyckats kläcka en knaggrocka.

Knaggrockan är rödlistad som starkt hotad i europeiska havsområden eftersom den minskat kraftigt under många år. Det är i dag helt förbjudet att fånga och landa knaggrocka i svenska vatten oavsett fiskemetod. I Havets Hus´s tunnelakvarium finns sedan ett år flera könsmogna hanar och honor av knaggrocka, och de lägger befruktade ägg som sedan vårdas. Nu har äggen börjat kläckas och nästa steg blir att få ungen att äta och växa.

• Havets Hus bygger vidare på sin goda erfarenhet av arbetet med att föda upp småfläckig rödhaj, men uppfödning är ett långsiktigt arbete och än så länge är kunskapen om hur man föder upp knaggrockor inte fullt utvecklad och därför utmanande, säger Maria Jämting, VD för Havets Hus.

Arbetet med att försöka bevara hajar och rockor är angeläget och motiverande. För alla hajar och rockor tar det lång tid innan de blir könsmogna och reproduktionstakten är långsam jämfört med benfiskar. Broskfiskar som haj och rocka får väldigt få ungar per år som dessutom behöver nästan ett år eller mer för att utvecklas. Detta gör hajar och rockor extra känsliga för överfiske och andra störningar. De fyller alla en viktig roll i havets olika ekosystem men tyvärr är många av arterna globalt hotade.

Bevarandeprojektet för knaggrocka sker liksom bevarandeprojektet för småfläckig rödhaj i samarbete med Världsnaturfonden WWF.

Knaggrockeungen finns nu i karantän på Havets Hus, men går att se på helgerna under programpunkten ”Vilda barn bakom kulisserna”.

Fakta om knaggrocka:

Knaggrocka, Raja clavata, är en exklusivt marin art vars förekomst i Sverige är begränsad till Västerhavet. Större exemplar genomför tydliga säsongsmässiga vandringar, från kustnära områden under vår och sommar till djupare vatten under höst och vinter. Arten är nattaktiv och livnär sig på bottendjur såsom kräftdjur. En hane kan bli strax över en meter, medan en hona kan bli något större, mätt från nos till stjärtspets. Det största hotet mot knaggrocka bedöms vara storskaligt fiske, främst i form av bottentrålning. Arten är möjlig att fånga i trålfisket redan vid ett - två års ålder, dvs. långt innan den blir könsmogen, och få individer når därför könsmogen ålder. Yngre rockor uppehåller sig mera kustnära, och det kan därför inte uteslutas att arten även missgynnats av övergödning, syrebrist och den generellt minskade biologiska mångfalden i kusthavet. I början av 1900-talet var rockor vanliga i såväl Skagerrak som Kattegatt, men redan på 1930-talet började man se en minskning. Sedan mitten av 1990-talet kan en viss stabilisering av bestånden ses i Nordsjön. Trots detta bedöms det svenska beståndet åtminstone ha halverats sedan sent 1970-tal, och arten rödlistas därför som Starkt hotad (EN). Den allra viktigaste åtgärden är att begränsa antalet rockor som dör i fisket. Sedan 2004 är det förbjudet att fiska och landa knaggrocka fångad i svenskt vatten. Forskning har visat att överlevnaden på fångade knaggrockor ligger mellan 50-80%, beroende på hur de skadats av trålen. Även om det är en viktig åtgärd att släppa tillbaka rockorna igen så är det troligen nödvändigt att även i mesta möjliga mån minimera bifångsterna från början för att vända utvecklingen. Rockor och hajar är generellt långlivade fiskar med sen könsmognad och låg reproduktionstakt (få avkommor). Dessa grupper är därför mer känsliga för överfiske än de flesta benfiskar. Knaggrocka är bara ett av många exempel på en broskfisk som minskat kraftigt i antal.