Skip to main content

Linda och hennes man är familjehem åt tre barn

Blogginlägg   •   Feb 07, 2019 06:33 CET

Det har snart gått tolv år sedan Linda och hennes man öppnade sitt hem för barn som av olika anledningar inte kan bo hos sina biologiska föräldrar. I det gula trähuset utanför Vinslöv bor just nu tre familjehemsplacerade barn i olika åldrar. "Om man är intresserad av att vara familjehem är det bara att köra", säger Linda Svensson.

För Lindas och hennes mans del började resan för mer än 13 år sedan. De hade funderat kring att skaffa ett tredje barn när de såg en TV-dokumentär om ett barn som for illa hos sin biologiska pappa. Dokumentären gav tankar som inte gick inte att släppa för paret.

– Vi såg hur illa det kunde vara för vissa barn, och kände att det finns så många som behöver hjälp.

Vägen fram till att bli familjehem var allt annat än spikrak. Inte minst mötte de motstånd från kommunerna de kontaktade i början.

– Vi hörde av oss till flera kommuner häromkring, men fick kalla handen från dem. De verkade inte intresserade av oss och vi lät det vila.

Men tanken fanns kvar, berättar Linda, och när vi såg en annons från ett privat bolag som administrerade familjehemsplaceringar skrev vi ett personligt brev till dem.

Från dem kom svaret snabbt, och inte långt därefter kom ett par handläggare från företaget hem till paret och intervjuade dem. Under intervjun berättade representanterna väldigt öppet om vilka svårigheter de som familjehemsföräldrar kunde ställas inför.

– Det kändes lite som ett slag i ansiktet, säger Linda Svensson. Idag tackar vi dem för det, men det tog oss en vecka att smälta mötet.

Företaget hörde av sig och undrade om de ville vara med på nästa steg, den ”stora utredningen”. Linda tycker att det tuffaste var att läsa en utredning om sig själv och sin personlighet.

– Efter det presenterades vi för olika barn, men av olika anledningar blev vi istället familjehem åt Helsingborgs stad.

Det tog några månader för att matcha dem med ett barn familjehemsenheten bedömde skulle passa i familjen. Barnet var tre år äldre än det äldsta av deras två egna barn. Det är inte att rekommendera att ha familjehemsbarn i samma ålder som de egna barnen, menar Linda Svensson.

– Barnet var en klockren matchning, det är en riktig solskenshistoria. Han är som ett av våra egna barn. Samtidigt har vi hela tiden haft kontakt med hans biologiska mamma, och trots att han är vuxen idag så har vi fortfarande jättebra kontakt, berättar Linda.

Hon menar att det är viktigt att ha god kontakt med de biologiska föräldrarna.

– Det är A och O för att placeringen ska bli bra. Det är inte bara ett barn man får, det är en helt ny släkt, förklarar Linda Svensson, och fortsätter:

– Det är viktigt att man kan prata och bestämma saker ihop med dem och visa respekt. Men visst kan det bli konflikter ibland.

Paret tycker att de hela tiden har haft det stöd de behöver från familjehemsenheten, framför allt när de var nya som familjehemsföräldrar. De gånger de har behövt hjälp har det aldrig varit någon tvekan.

– De har varit mycket professionella. Vi har haft ett gott samarbete, även om det har varit lite svårare nu under senare år. Vi har märkt det genom att våra handläggare har bytts ut oftare på sista tiden, berättar Linda Svensson.

Efter en tid kände familjen att det gick bra och att rollerna satt sig. De började fundera på att ha ytterligare en placering. Det kände att de ville hjälpa ett mindre barn också.

– Inget barn är det andra likt, säger Linda.

– Det är viktigt att förstå att man kan hjälpa till att forma barnen längs med vägen. Det går inte att stöpa om dem som man själv vill, men om man är öppen, har kärlek och omtanke så kommer man långt.

Familjehemsföräldrar får ersättning enligt förutbestämda nivåer.

– Det är ingen vinstverksamhet. Man måste komma ihåg att det kostar att ha familjehemsbarn också, säger Linda.

– Familjehemsplacerade barn har rätt till samma standard som andra barn och när de kommer hit till oss kan det hända att de inte har allt de behöver. Sen har de rätt att få gå på aktiviteter, eller kanske kunna ha moped eller ta körkort, berättar hon.

Vad är svårast med att vara ett familjehem?

– ­Det svåraste är den känslomässiga berg-och-dalbanan, framför allt i början av placeringen. Trots allt är det lättare än vi trodde, och att knyta an till barnen har varit mycket lättare än jag kunde föreställa mig.

Vad har du för råd till de som funderar på att bli familjehem?

– Är du intresserad, så kör! Det är bara att hoppa på, men man måste vara beredd på att få och vara öppen för kritik, för du kan bli kritiserad av andra. Du måste kunna se saker från olika håll, och förstå att det finns andra perspektiv, säger Linda.

Hur länge håller ni på?

– Vi kommer att vara familjehem länge till. Barnen vi har idag kommer antagligen att vara kvar tills de är stora, och sen kommer vi att ha kontakt i framtiden. Om barnen är borta en kväll känns det tomt, säger Linda.

– Jag älskar när det är ljud i huset.

FAKTA

Vad är ett familjehem?

Familjehem kallades tidigare fosterhem. Barn upp till 18 år som inte kan bo hos sina föräldrar kan familjehemsplaceras. Familjehemmets uppgift är att ta hand om barnet och hålla kontakten med barnets föräldrar och socialtjänsten. Målet är alltid att barnet ska kunna återförenas med sin egen familj, så det går inte att säga hur lång en familjehemsplacering ska vara.

Vem kan bli familjehem?

Alla familjer kan ansöka om att bli familjehem, även de som inte är traditionella kärnfamiljer. Eftersom det finns många olika barn som alla har unika behov finns det alltid behov av olika typer av familjekonstellationer. Även släktingar eller andra i barnets nätverk kan bli familjehem.

Här kan du ansöka om att bli familjehem eller kontaktfamilj.