Frågor och svar med Sveriges första kvinnliga gesäll i kakelugnsmakaryrket

Emelie Jansson brinner för sitt hantverk – tar gesällbrev i kakelugnsmakeri 

Gesäll- och mästarbrev är ett internationellt yrkesbevis på hantverksskicklighet. Hemslöjden bedömer prov inom flera hantverkskategorier och från och med i år välkomnar vi även kakelugnsmakarna in i värmen. Först ut är Emelie Jansson! Vi ringde upp henne för att ställa några frågor.

Varför är kakelugnsmakeri det roligaste du vet?

– Som göteborgare får jag säga att jag verkligen brinner för mitt arbete! Varje kakelugn jag möter har sin egen historia att berätta och när jag plockar ned en ugn kan jag härleda den till sin tillverkare genom olika signaturer och se kvalitén på lera och glasyr. Ibland hittar jag brev och andra saker som folk gömt bakom ugnarna, det kan vara allt från kortspel till små leksakspistoler. Det roligaste är när kakelugnsmakaren lämnat ett meddelande till framtida kakelugnsmakare. Det gör jag såklart också! Men vad jag lämnar för meddelande håller jag för mig själv!

Hur fastnade du för kakelugnsmakeriet och hur har intresset utvecklats?

– Jag är uppvuxen på en gård så hantverk och byggnadsvård har varit en naturlig del av min vardag. Jag fastnade tidigt för kakelugnen som inredningsdetalj, som värmekälla och som möbel. Samtidigt som jag läste till byggnadsantikvarie på Gotland gick jag som lärling hos olika kakelugnsmakare. En av dem var E. Henriksson Eftr AB, en verksamhet i Göteborg som jag tog över 2016.

Varför var det viktigt för dig att ansöka om gesällbrev?

– Jag tyckte att det kändes viktigt att ta mitt eget kunnande vidare för man kan aldrig bli fullärd. Det är ett kunskaps- och skicklighetsbevis som ger yrkesstolthet!

Du är också första kvinna någonsin att ta gesällbrev i kakelugnsmakeri. Hur känns det?

– Det känns fantastiskt roligt såklart! Jag har ju tänkt att någon måste varit före, det är ju ändå 2019… Jag möter mycket motstånd i mitt arbete av typen: ”orkar du bära det där?”, ”när kommer muraren” och ”vågar du verkligen gå upp på det där taket?” De flesta tror att jag är designer eller hantlangare. Men det blir lite bättre hela tiden och nu har en kvinna äntligen fått gesällbrev. Tänk att det blev jag!

Vad fick du göra i ditt gesällprov?

– Det var 14 delmoment, alltifrån att riva och plocka ned en kakelugn i beståndsdelar, förvara, packa, bedöma skicket med anslutningsarm och redogöra för dess historia. Jag fick visa att jag behärskade traditionella arbetsmetoder, t.ex. att hugga rakt med gammal huggkniv och hammare.

Du fick maxpoäng på provet, 5/5 poäng! Hur känns det?

– Jättekul! Men medan jag höll på så kändes det inte så märkvärdigt eftersom jag har specialiserat mig på traditionella arbetsmetoder och fascineras av kakelugnars historia.

Vilket provmoment var svårast?

– Det mest nervösa var helt klart när jag skulle slå ut en rosettventil i kaklet för hand. Idag görs det med maskin. Det var svårt! En liten flisa och man är körd där.

Vilket provmoment var roligast?

– Allt var väldigt kul, men jag säger nog rosettventilen igen! Sedan var det roligt att prata med kakelugnsmakarna som var med, Rolf Lundholm och Christoffer Urby. Kakelugnsmakeri är ett väldigt nischat yrke och det är inte många som vill dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Så det var väldigt kul! Rolf har följt mitt arbete under flera år, och Christoffer och jag är båda från Dalsland, han är från grannsocknen!

Vad har du för förväntningar på Hemslöjden som ny branschorganisation?

­– Jag tycker att det är otroligt viktigt att kakelugnsmakeriet förvaltas inför framtiden och jag förväntar mig att Hemslöjden fortsätter att värna om hantverkskunskap som är på väg att glömmas bort. Jag hoppas att kakelugnsmakeriet nu hamnar i ett bredare sammanhang där flera små hantverkstraditioner bildar en större enhet som vi kan lyfta och vara stolta över!

Hur ser du på kakelugnsmakeriets framtid?

– Jag tycker att den ser väldigt ljus ut! Kakelugnen är fortfarande en stor statussymbol men vi ska inte glömma bort att den också är en fantastisk värmekälla. Byggnadsvårdandet är på uppsving, folk vill bli mer självförsörjande, leva ekologiskt och ekonomiskt. Vi har rotavdraget att tacka för mycket. Det som skulle kunna ställa till det är byråkratiska beslut kring eldning som bygger på okunskap. Men ett sådant här nischat yrke kommer alltid att finnas kvar, det finns alltid en efterfrågan.