Bantuspråk inget hinder på lärorik praktik på skola i Uganda

I högskolans alla utbildningar på grundnivå ingår praktik, eller verksamhetsförlagd utbildning (VFU) som den heter formellt. På en föreläsning om utlandsstudier väcktes nyfikenheten hos en trio från Förskollärarutbildningen att resa nästan tusen mil rakt söderut för sin VFU. I Uganda, i det inre av östra Afrika, fann de kontrasterna de sökte till den svenska förskolan och synen på lärande.

Var är ni på VFU närmare bestämt?
– Vi är på Ssenyange Education Center, en skola och barnhem som ligger i en by utanför staden Masaka i Uganda, berättar Anna Hellman.

Hur fungerar det att arbeta/praktisera bland engelska och andra främmande språk?
– De yngre barnen pratar bantuspråket luganda och de bara kan fåtal ord och fraser på engelska. De äldre barnen och personalen kan vi prata engelska med. Språket har ibland varit ett hinder, men vi får lösa det genom att använda kroppsspråk och får hjälp av lärarna att översätta, berättar Anna Hellman.

Vad gör ni på er VFU?
– Vi har haft planerade aktiviteter med barnen, som är mellan fem och sju år. Våra aktiviteter har handlat om fenomenet ljud eftersom vår kurs hemma på högskolan handlar om naturvetenskap, säger Ebba Särnblad.

– Vi har också varit med på lektionerna och hjälpt till med rättning och liknande, förklarar Frida Torstensson. När skolan är slut umgås och leker vi med barnen på gården. Vi har haft med oss hopprep och lite andra roliga uteaktiviteter från Sverige som vi plockar fram emellanåt vilket barnen verkligen uppskattar.

Är det inte svårt att komma som student från Sverige och kastas rakt in i en annan kultur på en exotisk plats utan att tappa fokus på studierna och praktiken.
– Eftersom vi är här i fyra veckor bestämde vi oss för att ta första veckan till att bara ta in alla nya intryck och även ge barnen en chans att bli trygga med oss. Det har varit svårt emellanåt men vi har hittat rutiner tillsammans för att kunna utföra våra studier. Bland annat åker vi in till ett café i Masaka två gånger i veckan. Det har under tidens gång blivit lättare och lättare att hitta fokus, ju mer vi har vant oss vid vardagen här, förklarar Anna.

Frida Torstensson hjälper till i undervisningen.

Förskollärarstudenten Anna Hellman blåser såpbubblor tillsammans med barnen på Ssenyange Education Centre.

Hur har handledningen från Sverige fungerat?
– Vi har haft opålitlig internetuppkoppling och därför inte kunnat ha så mycket kontakt med högskolan hemma i Sverige, endast enstaka mejl. Men stödet och vägledningen innan resan var väldigt bra och vi hade kontakt med studenter som hade varit på samma ställe tidigare som vi är nu, vilket var jätteskönt, berättar Ebba.

Hur skaffade ni er VFU och hur hamnade ni i Uganda?
– Allt började med att vi fick höra om möjligheten till utlandsstudier på en föreläsning i början av utbildningen och då väcktes vår nyfikenhet. Vi gick vidare med att prata med våra lärare och fyllde så småningom i en ansökan om praktik på Ssenyange Eduction Center, berättar Frida.

– Vi valde Uganda för att få en så stor kontrast som möjligt till Sveriges förskolor och den svenska barnsynen och synen på lärande, förklarar Anna.

Vad har varit mest lärorikt eller givande?
– Det som har varit mest lärorikt har varit att få uppleva de stora skillnaderna mellan det svenska utbildningsväsendet och det i Uganda. Vi har fått perspektiv på det privilegierade livet vi lever i Sverige och har förstått hur tacksamma vi ska vara för allt vi har tillgängligt, menar Ebba.

Vad har varit roligast?
– Mötet med barnen och att få lära känna dem, säger Frida bestämt. Ibland har det varit svårt att vara i nuet men barnen lärde oss att ta till vara på stunderna och vi fick uppleva en otrolig gemenskap och glädje.

Har ni några tips till andra studenter?
– Först och främst, våga ta steget och åk! konstaterar Anna. Detta är en fantastisk upplevelse som vi kommer ha med oss resten av våra liv. Något vi inte var beredda på var den enorma konstrasten. Det tog några dagar för oss att förstå var vi faktiskt befann oss och det tog nog faktiskt ett par veckor innan vi faktiskt vant oss vid allt.

– Det gäller också att vara öppen, flexibel och ha förståelse för de enorma kontrasterna. Våga vara dig själv! avslutar Ebba, som nu måste bege sig tillbaka till byn och sista veckan på den verksamhetsförlagda utbildningen.

Text: Fabian Rimfors
Foto: Frida Torstensson, Anna Hellman och Ebba Särnblad

Förskollärarstudenterna Frida Torstensson, Anna Hellman och Ebba Särnblad åker in till ett café i Masaka två gånger i veckan för internetuppkoppling och fokus på studierna.

En enkel trådtelefon är ett utmärkt sätt att förklara hur ljudvågor fortplantas.

Runt 600 barn går på Ssenyange Education Centre, och för ca 400 är det också deras enda hem.