Rektors krönika: Mycket mer än man mäter och ser

Rektor Martin Hellström är en av fyra ledarkrönikörer i lokaltidningen för Trollhättan och Vänersborg - TTELA. Den 24 augusti var det dags för nästa krönika: Mycket mer än man mäter och ser.

De senaste fem åren har jag bott tillsammans med min son Lukas och sett honom växa upp. Nu flyttar han till Umeå för att testa sina vingar som student. Vi hade det lite som Alfons Åberg och hans pappa. Lite busigt och med många underfundiga samtal. Vem känner inte till Alfons? Mindre känd är dock en av de senare böckerna om honom, ”Hur långt når Alfons Åberg?”.

Där funderar Alfons på vad en människa egentligen är, hur långt han själv når och hur han påverkar andra. Om hans katt sätter sig på den stol Alfons precis suttit på och värmt upp, är det då inte Alfons värme katten känner? Eller om någon känner doften av det äpple Alfons äter och sen bestämmer sig för att göra en äppelpaj till sina barnbarn, blir han inte då en del av dessa personers liv? Går det ens att veta var en människa börjar och slutar?

Man kan tänka på samma sätt kring skolor eller högskolor. Där utbildas tusentals elever och studenter varje år. Forskare på högskolor och universitet bedriver forskning och skriver tusentals artiklar och böcker. De läses av tusentals andra forskare och studenter, som i sin tur använder sig av den kunskapen. Det alla lärare och forskare gör påverkar flera generationer. Miljontals människor! Är vi medvetna om det?

Akademin har ett enormt ansvar och en stor chans att påverka världen. Vi kan och måste därför bemöta populismen och förklara att komplexa problem kräver genomtänkta och innovativa lösningar. Akademin behöver bidra med fakta och tillsammans med andra hitta svar på de samhällsutmaningar vi ser idag.

I tider av klimatförnekelse och ökande faktaresistens kan och måste vi arbeta för att göra akademisk kunskap tillgänglig för fler. Kunskap äger alla, och akademin måste försvara det fria utbytet och skapandet av kunskap.

Vi kan och måste stå upp för demokratiska värden i en tid när rasistiska och antidemokratiska krafter växer sig allt starkare. Vi måste öppna upp oss och se till att akademin blir en inkluderande plats där många känner sig hemma.

Även på vår högskola i Trollhättan finns flera tusen lärare, studenter och samverkanspartners som tillsammans kan forma vår värld till en bättre plats. Men för att göra det måste vi göra som Alfons och fundera över hur långt vi kan och måste sträcka oss för att nå fler. Då blir det som det heter i slutet av Alfons-boken:

”Tänk, när TUSEN stora killar

Lär småglin lira boll …

Och värmer kattors stolar

på alla tusen håll …?!

Det blir mycket mer –

Än man mäter och ser …”

Martin Hellström
Gästkrönikör

Publicerad i TTELA 2019-08-24