Filmmakaren Jens Daniel Burman skriver skräck som känns in i märgen

Filmmakaren Jens Daniel Burmans egen livshistoria är underlag för minst ett dussin skräckromaner, men i debuten Huset låter han en klassisk Stephen King-skräck få agera hotet.

- Jag vill att läsaren ska glänta på ett brunnslock och blicka ner i det bråddjupa. Hitta det där som pirrar i maggropen eller bränns bakom ögonlocken. Jag vill få det att kännas i kroppen. Lämna små osynliga ärr som är ofarliga, men som fastnar för alltid, säger Jens Daniel.

Jens Daniel Burman, född 1978, arbetar med film och inspireras av extrema situationer. Han har sina rötter i norra Hälsingland och det är även där många av hans berättelser växer fram. Förutom noveller och romaner skriver hanfilmmanus och producerar egna filmer. Fascinationen av gränslandet mellan liv och död har han fått efter att som barn ha överlevt en hjärttransplantation och ett flertal allvarliga sjukdomar.

- Längs med bröstkorgen går ett ärr, det sträcker sig till maggropen där det viker av åt två håll. Därefter några centimeter slät hud, orörd av operationskniven, och sedan ett ärr som går utmed magen, gör en gir runt naveln och fortsätter nedåt. Halsen är prickad av ärrvävnad efter otaliga hjärtbiopsier. Ljumskarna är uppskurna. Blindtarmen är borttagen. Gallblåsan är väck. Jag har blivit tömd och sedan fylld av mina egna nedfrysta stamceller för att klara en tredje otäck cellgiftsbehandling. Inuti mig finns tre njurar – två som är obrukbara och en ny som fungerar alldeles utmärkt. Av min lever är tjugo procent borttagen. Hjärtat transplanterades för tjugotvå år sedan, mitt nya kvinnohjärta har jag haft längre än mitt förra pojkhjärta. Med eller utan pojkhjärta är jag idag en man, 36 år, berättar författaren.

Debutromanen, Huset,är en berättelse där skräcken letar sig in och får fäste i vardagen, där ett mörkt och undanträngt förflutet träder fram och får den redan tunna isen mellan familjelycka och tragedi att brista.

Mer om boken:

Julen närmar sig och Mårten, Lena och deras dotter Elsa åker till det ensliga huset vid sjön för att äntligen få vara tillsammans. Huset ser inte ut som de lämnande det. I farstun står en stol mitt på golvet och i vapenskåpet saknas ett jaktgevär. Varför har inte grannarna som tar hand om huset städat undan efter sig?

Familjen har gått igenom en tung period sedan Lena blivit invalid efter en bilolycka. Hon har fått permission från sjukhuset och behöver sondmatas och medicineras flera gånger per dygn. Det är lång väg till sjukhuset ifall något skulle hända, men trots det ser Mårten fram emot att de ska få vara en tillsammans igen.

På julaftonsnatten knackar det på dörren. En nedkyld och utmattad kvinna söker hjälp. Hon får värme, vila och skydd mot snöstormen som rasar utanför. Men det finns också något annat hon vill ha …

För mer information, kontakt med författaren och för att beställa recensionsexemplar vänligen kontakta förlaget på: media@hoi.se