Urholkad assistans dyr affär för samhället

De föreslagna förändringarna av reglerna för personlig assistans är olyckliga. Vi riskerar att få en utveckling där inte bara mångfalden, valfriheten och kvaliteten för de assistansberättigade försämras, något som förtar grundsyftet med assistansreformen. De riskerar också att bli ett ekonomiskt dråpslag för kommunerna som får bära kostnaden för den besparing staten vill göra.

Assistansreformen har förbättrat livssituationen och möjliggjort för människor att bli delaktiga i samhället. Den har också lett till en mångfald av utförare – privata, enskilda och ideella – som byggt upp assistansverksamheter i konkurrens med kommunerna. Samtidigt som reformen varit till ovärderlig nytta för de assistansberättigade så har den blivit kostsam för stat och kommun.

En utredning har på regeringens uppdrag presenterat förslag till hur kostnaderna kan begränsas. Förslagen remissbehandlas fram till den 25 juni, vilket gör det möjligt för regeringen att föreslå förändringar i budgetpropositionen i oktober. Förlagen kan få konsekvensen att de besparingar staten avser göra istället överförs som kostnader på kommunerna.

Humana välkomnar regeringens strävan att effektivisera resursutnyttjandet kring personlig assistans. Vi drivs själva av ambitionen att ständigt förbättra vår verksamhet, så att så stor del som möjligt av de resurser vi har tillgängliga kommer de assistansberättigade till del i form av assistans med hög kvalitet. 

Kostnadsbesparingar måste samtidigt ställas mot konsekvenserna för de assistansberättigade. Reformer måste också beakta helheten, så att en besparing på statlig nivå inte övervältras på kommunerna. 

En övergripande slutsats från utredningen är att nivån på assistansersättningen är åtta procent för hög. Detta skall jämföras med de privata assistansanordnarnas genomsnittliga vinstmarginal på fem procent. En ändring av ersättningen i linje med utredningens slutsats skulle alltså innebära att många assistansanordnare får svårt att överleva.

Men även utan utredningens slutsats riskerar flera anordnare få det svårt redan under 2015. Försäkringskassan har som underlag för regeringens beslut föreslagit en historiskt låg höjning av nästa års assistansersättning - lägre än kostnadsökningarna som följer av redan ingångna kollektivavtal. Dessutom diskuteras höjda arbetsgivaravgifter för unga som skulle få mycket stora effekter eftersom omkring var fjärde assistent är yngre än 26 år. 

Sammantaget riskerar detta att eliminera branschens nuvarande genomsnittliga vinstmarginal.  Det är mot denna bakgrund oroande att utredningen, på ett mycket bristfälligt underlag, kommit fram till att branschen är överkompenserad med åtta procent. Skulle utredningens slutsats läggas till grund för beslut riskerar nästintill alla icke-kommunala aktörer att slås ut – privata och enskilda såväl som ideella. 

Utredaren erkänner att beräkningen inte utgår från något fullständigt underlag på hur verksamheten ser ut hos privata utförare. Någon fullständig redovisning av kommunernas assistansverksamheter finns inte heller, men i den verklighet vi möter gör kommunerna ofta betydande förluster på den egna verksamheten. Det är det tyngst vägande skälet till att allt fler kommuner väljer att upphandla assistansen med det uttalade syftet att spara pengar. 

En i praktiken sänkt assistansersättning skulle också slå hårt mot kommunala utförare. Kostnadsökningen för kommunerna riskerar dock att bli betydligt större, om privata anordnare slås ut och allt fler assistansberättigade tvingas vända sig till sina kommuner för att få den hjälp de har rätt till. Kommunerna måste då skjuta till väsentligt mycket mer medel än vad som i många fall görs idag.

Enligt vår mening riskerar vi att få en utveckling där inte bara mångfalden, valfriheten och kvaliteten för de assistansberättigade försämras, något som förtar grundsyftet med assistansreformen. Det riskerar också att bli ett ekonomiskt dråpslag för kommunerna som får bära kostnaden för den besparing staten vill göra. Givet att många kommuner redan i dag har högre kostnader än flertalet privata anordnare för utförandet av samma tjänst, lär det bli en kostnadsökning för samhället som helhet. Detta är realiteter som kommunala företrädare borde påtala, och som behöver beaktas när beslut fattas om den framtida assistansersättningen. Om det inte görs riskerar regeringens strävan att effektivisera resursutnyttjandet istället att landa i det motsatta. Och möjligheten för de assistansberättigade att själva välja utförare minskar påtagligt.