Stipendiater vid Johan Hedberggymnasiet: nycklarna till en hållbar framtid finns i naturen

Människan är smart men naturen är ofta smartare. Det har lärare och elever vid Johannes Hedberggymnasiet i Helsingborg tagit fasta på. Genom biomimicry- studiet av hur djur och växter löser uppgiften att överleva – har eleverna i årskurs 2 funnit snillrika lösningar på några av vår tids stora globala utmaningar.

De mest innovativa lösningarna för en hållbar framtid finns kanske närmare än du tror – i strukturen på en skalbagges ben eller på insidan av en kokosnöt eller inuti våra egna kroppar. Naturen är per definition hållbar; det som inte är hållbart sorterar evolutionen bort. Kvar blir snillrika system och konstruktioner som gör det möjligt att hushålla med knappa resurser utan att ekosystemen kollapsar, något som en av Hållbar Utvecklings Skånes stipendiater har gjort en djupdykning i under våren.

– Biomimicry är en metod där man söker inspiration och kunskap på hur naturens hållbara lösningar fungerar för att sedan kunna applicera dem på viktiga samhällsutmaningar. Men vi vill inte bara fokusera på problemen utan snarare på hur vi kan lösa dem genom att tänka i nya banor, säger Peter Kjelgaard, som är lärare i biologi och kemi och Annika Nilsson, lärare i samhällskunskap och geografi, vid Johannes Hedberggymnasiet.

Samarbetet kommer av det oomtvistliga band som förenar människa och natur: ingen levande planet utan socialt hållbara samhällen och vice versa. Annika och Peter utgår från sitt eget kunskapsområde för att fördjupa elevernas förståelse inom den andres.Eleverna arbetar i ett så kallat projektorienterat lärande och ställs varje år inför en hållbarhetsutmaning som relaterar till något av de 17 utvecklingsmålen.

– Med stipendiet kunde vi göra projektet ett snäpp bättre och häftigare genom att ge eleverna möjlighet att visa sina resultat i modellform och inte bara på affischer. Det är mycket lättare att förstå en idé om man har en modell som man kan vrida och vända på, säger Peter.

Kursens ämnesövergripande ansatser är ett tydligt tecken i tiden; få talar idag om hållbar utveckling som bara en fråga om klimatet eller om fattigdomsbekämpning eller om jämlikhet och så vidare. Det ställer dock högre krav på elevernas innovationsförmåga.

– Vid kursstarten känns det som att de har fått en för svår utmaning; det handlar ändå om rätt abstrakta och komplexa problem. Vi märker att eleverna tänker samma sak i början, men så puttrar det på och sista dagen presenterar de helt fantastiska grejer! Det ger en kick, att de tar allt de fått under två år som de förvandlar till något fantastiskt, säger Annika.

I trean arbetar kommer eleverna att arbeta med ett stort projekt under nästan 300 timmar och under tidigare kurser har vissa grupper börjat använda sig av mimicry som ett verktyg för det.

– Den grupp som tog detta längst har vunnit flera priser och utmärkelser för sitt arbete. Men framför allt finns en tydlighet i hållbarhetstanken och ett engagemang som ger hopp för framtiden, säger Peter.

Elevernas innovationer presenterades vid en vernissage i gymnasiets lokaler den 5 juni som en del av deras examination.

Det driver gissningsvis kring 269 000 ton plast i världshaven. Tangerine och Alve vill utveckla stapelbara kartonger som efterliknar insidan av en kokosnöt för att bevara vattnets kvalitet och minska plaståtgången.

Julia och Jalin kom på att man kan skörda vatten direkt ur luften genom att studera en skalbagge i den namibiska öknen som gör just det genom en speciell struktur på sina ben. En kon, ett uppsamlingsrör och en behållare är det enda som krävs för att ge människor tillgång till rent vatten.

Kan man rena vatten helt utan kemikalier och samtidigt tillföra proteiner och reglera PH-värdet? Fatima och Fahima kom på att människans njurar gör precis det och har skissat på en konstruktion som helt och hållet efterliknande den organiska reningsprocessen.

Långa vårdköer är en resursfråga men beror till stor del på bristande organisation och kommunikation. Myror och jordgubbar kommunicerar med doftenzym som fortplantar sig genom ett fysiskt eller partikelbaserat nät. Samma princip kan gälla för en app som ökar kontaktvägarna mellan läkare, sköterskor och andra i den livsviktiga vårdkedjan visar Adrian, Mazih och Wiktoria.