Cirkulär ekonomi kräver bra helhetssyn

Dr Edwin Basson, Director General för World Steel Association gav ett intressant föredrag om stålets roll i en framtida cirkulär ekonomi.

Han förutspår att stålkonsumtionen i världen kommer att öka med ca 1% per år de kommande åren. Detta eftersom Kinas tidigare ökning har bromsats upp, men ingen annan marknad på allvar är redo att ta över Kinas position som tillväxtland ännu på några år. Därefter finns det några kandidater i framför allt Sydostasien inkl. Indien, men även mellanöstern och Afrika lurar bakom hörnet.

Några megatrender som han lyfte fram är att energipriser kommer att öka men han ser inga större teknologiskiften för de närmaste åren. Den trend som framför allt kommer att driva stålkonsumtionen är den fortsatta urbaniseringen runtom i världen. Ökade krav på hållbarhet kommer att öka efterfrågan på järnskrot som råvara för återvinning till stålproduktion från 27% 2014 till 30% 2019. En anledning till att inte detta förutspås öka ännu mer är att ny kapacitet byggs framför allt i utvecklingsländer där energikostnaden är relativt hög, och energiförbrukningen för smältning av skrot är högre än för järnmalmsbaserad produktion.

Han visade också några beräkningsmodeller på fördelen med stål som konstruktionsmaterial jämfört med betong eller trä. Min viktigaste slutsats av den delen var vikten av att sätta gränserna för dina beräkningar på rätt ställe. Jag tror inte att varken företrädare för betongindustrin eller träindustrin skulle ha delat hans slutsatser, vilket också aktualiserar det gamla uttrycket att man kan visa vad man vill med statistik.

Dock hade han en riktig slutsats, menar jag, när han sa att för att ta oss till en mer cirkulär ekonomi som system, så krävs en bättre ”value chain approach” än vad vi ser idag. Det kommer också att kräva just bra livscykelanalyser för att vara relevant och lyckas. Ja, det var just det…

Lars-Gunnar Almryd, VD & Koncernchef IL Recycling