Graffitiutövare drivs av flera olika motiv

Ungdomar som ägnar sig åt graffiti drivs av flera olika motiv. Om samhället vill motverka graffiti bör åtgärder, för att vara effektiva, ta hänsyn till det. Den slutsatsen drar Anki Nordmarker, Karlstad, i sin avhandling i psykologi, som hon försvarar vid Göteborgs universitet på fredag den 2 december.

Ur ett samhällsperspektiv betraktas oftast olika former av graffiti som skadegörelse. Men för de utövande ungdomarna ligger uttrycken på en skala, från klotter i olika former till TTP-graffiti, det vill säga mindre så kallade tags och throw-ups som är snabbt utförda målningar och pieces vilket är större muralmålningar.

– Och motiven bakom att klottra eller måla graffiti skiljer sig åt. Det säger Anki Nordmarker, som disputerar vid Göteborgs universitet på fredag och som till vardags arbetar på personalavdelningen vid Karlstads universitet.

För att förstå dessa olika motiv har Anki Nordmarker gjort experiment med högskolestudenter, en enkätstudie med gymnasieelever och en intervjustudie med ungdomar som håller på med klotter eller graffiti. Hon har bland annat studerat personlighetsdrag liksom tankar, känslor och erfarenheter relaterade till klotter och graffiti.

Hon visar att klotter i olika former har samband med impulsivitet och kan ge uttryck för frustration men också andra typer av känslor som glädje, besvikelse eller ledsenhet. Graffiti-måleri, främst throw-ups och pieces, motiveras istället av en vilja att skapa, interagera och försköna. Tags, som kan vara både klotter och graffiti, kan motiveras av såväl frustration som av en vilja att skapa.

I själva utövandet av framför allt graffiti beskriver ungdomarna en form av flow; en känsla av upprymdhet där den psykiska energin bidrar till ökad självkänsla.
– Ur ett motivationsteoretiskt perspektiv kan jag se att målandet för ungdomarna tillfredsställer behov av samhörighet och att känna sig kompetent, men det ger också belöningar i form av uppmärksamhet, bekräftelse och status, säger hon.

Det här bör man ta hänsyn till, anser hon, i det förebyggande arbetet om samhället inte vill ha klotter och graffiti i det offentliga rummet.

– Förebyggande åtgärder måste bli olika om de sätts in för att bemöta någons frustration eller om det är någon som tycker hen förskönar omgivningen, säger Anki Nordmarker.

I det senare fallet gäller det att hitta alternativa aktiviteter som tillgodoser dessa behov.
– Handlar det om att hantera frustration och destruktiv ilska är det viktigt att ta reda på vad frustrationen består av, varifrån den kommer och vad den ger uttryck för och utifrån det sätta in åtgärder som hanterar dessa faktorer.

För mer information kontakta: Anki Nordmarker, Karlstads universitet, telefon: 070-996 8482, e-post: anki.nordmarker@kau.se

Pressmeddelande från Göteborgs universitet: Lars-Olof Karlsson