Skip to main content

Duon som hjälper dig med ansiktsminnet

Pressmeddelande   •   Jun 17, 2013 09:22 CEST

Människor är dåliga på ansiktsigenkänning när det kommer till okända anleten. En tidigare forskningsstudie visar att 60 procent av alla bedrägeriförsök med ID-kort utrustade med ett ansiktsfoto lyckas. Nu ska KTH-forskarna Jonas Beskow och Haibo Li göra ett försök att råda bot på problemet.

Hur viktiga är ansiktsrörelser, minspel och mimik vid ansiktsigenkänning? Vilken roll spelar tre dimensioner istället för två? Det är två frågor som Jonas Beskow och Haibo Li ska granska närmare.

– Ett av målen med forskningsprojektet är ökad förståelse för hur människor känner igen ansikten. Folk är nämligen dåliga på att känna igen obekanta människors ansikten. Det har gjorts forskningsstudier på tvådimensionella bilder, och mycket av identifieringen av ansiktet idag görs med tvådimensionella fotografier. vi ska undersöka ansikten i 3D, säger Jonas Beskow, universitetslektor vid avdelningen för tal, musik och hörsel vid KTH.

Forskarkollegan Haibo Li har tidigare jobbat med ansiktsigenkänning och bildbehandling, medan Jonas Beskow har forskar och arbetat med ansiktsanimering. Således är de väl förbereda inför uppgiften.

– Spelar betraktningsvinkel roll? Är det ren mönstermatchning framifrån som gäller när människor identifierar ansikten? Har man en intern 3D-representation i hjärnan som man förlitar sig på? Hur mycket är ansiktsformen av betydelse? Det finns många frågor, säger Jonas Beskow.

Den teknik som han och kollegan Haibo Li ska utföra sin forskning med är den bakom robotskallen Furhat. Det är en teknik där en bild projiceras på en tredimensionell mask som har formen av ett ansikte.

– Det finns rent teoretiska insikter och teorier om hur den interna representationen av ansikten fungerar hos människor. Vänder man till exempel upp och ner på ett ansikte är det jättesvårt för människor att känna igen det. Vi vill lära oss mer om detta. Vi vill också ta reda på vad som krävs för att föra över en persons identitet, till exempel via konferenssystem, säger Jonas Beskow.

Han utvecklar tankarna om hur forskningen skulle kunna bidra till bättre konferenssystemet.

– Konferenstekniken telepresence med ansiktsprojicering på mask har fördelar jämfört med en vanlig 2D-skärm. Med 2D-skärm uppstår ju den så kallade Mona Lisa-effekten. När man ser ett ansikte på en skärm så tittar ansiktet på alla eller ingen, kan man säga. Precis som med Mona Lisa tittat på dig var du än finns i rummet. Det är en effekt av att ansiktet är representerat på en platt 2D-yta. Det kan vara ganska så störande att ögonkontakt aldrig uppnås. För ögonkontakt 

är en fundamental del av mänsklig kommunikation, säger Jonas Beskow.

Skulle en annan tillämpning, under förutsättning att människor har lättare för ansiktsigenkänning vid 3D-bilder, kunna vara ID-kort med hologram?

– Ja, hologram skulle kunna ge en 3D-visualisering som i så fall fungerar, säger Jonas Beskow.

Han tillägger att forskningsresultat även förhoppningsvis kan ge inspiration till att förbättra maskinigenkänning av ansikten. Det vill säga automatisk ansiktsigenkänning.

– Vet vi hur människor fungerar kan detta överföras i algoritmer. Automatisk ansiktsigenkänning kan vara en potentiell vinst med denna forskning, säger Jonas Beskow.

Forskningsprojektet påbörjas i augusti.

För mer information, kontakta Jonas Beskow på 070 - 921 69 12 eller beskow@kth.se.