Skip to main content

Premiär för Onnes val

Pressmeddelande   •   Mar 21, 2003 09:00 CET

"I ljus och skugga"
Vårens stora balettpremiär äger rum den 4 april

Vårens balettpremiär på Kungliga Operans stora scen är ett program med verk valda av Kungliga Balettens nya chef Madeleine Onne. En överraskande kväll med dans skapad av tre av de mest intressanta koreograferna just nu, Nacho Duato, William Forsythe och Krzysztof Pastor.

Na Floresta
Koreografi: Nacho Duato
Musik (bandad): Heitor Villa-Lobos i arr. av Wagner Tiso
Scenbild: Walter Nobbe
Kostymer: Nacho Duato
Ljusdesign: Nicholás Fischtel

Föreställningens inledande verk, Na Floresta, är skapat av spanjoren Nacho Duato, född i Valencia 1957. Duato kom vid 18 års ålder till Rambert School i London där han inledde sin professionella utbildning. För att ytterligare förkovra sig gick han vidare till Maurice Béjarts Ecole Mudra i Bryssel och fullbordade sin dansutbildning vid The Alvin Ailey Dance Center i New York. 1980, då han var 23 år gammal, engagerades Nacho Duato vid Cullbergbaletten i Stockholm och året därpå togs han av Jirí Kylián till Nederlands Dans Theater där han på kort tid satte sig in i kompaniets verksamhet och repertoar.

Det dröjde inte länge förrän Duato ville utvidga dansarens begränsade sfär och även ägna sig åt koreografi. Redan med sitt första verk, Jardi Tancat till katalansk musik, gjorde han stor succé och vann första pris vid den internationella koreograftävlingen i Köln. Utan att dagtinga med sina uppgifter som dansare har Nacho Duato sedan dess skapat omkring ett dussin verk för såväl Nederlands Dans Theater som Nederlands Dans Theater II. Bland dessa kan nämnas Danza y Rito till musik av Carlos Chavez, Uccelli (Fåglarna) till Ottorino Respighis musik, Synaphai till musik av Yannis Xenakis och Vangelis, Bolero till Ravels berömda orkesterstycke, Arenal till musik av Maria del Mar Bonet (som också låg bakom musiken till debutverket Jardi Tancat), Chansons Madecasses till Maurice Ravels sångcykel, Raptus till Richard Wagners Wesendonk Lieder och det nu aktuella Na Floresta till Heitor Villa-Lobos orkesterverk Floresta do Amazonas (Amazonas skog) i kammarmusikaliskt arrangemang av Wagner Tiso. I praktiskt taget alla sina verk har Duato samarbetat med konstnären och designern Walter Nobbe.

1988 utnämndes Nacho Duato till huskoreograf vid Nederlands Dans Theater vid sidan av Hans van Manen och Jirí Kylián. Duato jämförs ofta med Kylián och förnekar inte att han hämtat inspiration från honom. Efter flera år som en av Kyliáns dansare fanns dennes formspråk naturligt i kroppen.

Duatos egen stil har den klassiska tekniken som bas i samklang med moderna dansidiom. Utmärkande är flödet av rörelse och musikalitet. "Jag söke en stil som är musikalisk, rörelsebaserad och enkel", säger han.

Efterhand som efterfrågan på hans verk ökade från internationella balettkompanier som t.ex. Cullbergbaletten, Frankfurtbaletten, Ballet Gulbenkian i Portugal, Les Grands Ballet Canadiens i Montreal och Ballet Teatro Lirico Nacional de España i Madrid blev Duato tvungen att göras ett vägval beträffande sin framtida karriär. När spanska kulturministeriet kallade honom till posten som konstnärlig chef och koreograf vid Ballet Teatro Lírico Nacional de España (sedan 1993 omdöpt till Compañía Nacional de Danza) i Madrid beslöt han sig för att acceptera och har innehaft chefsposten sedan 1990.

Na Floresta är det första verk av Nacho Duato som uppförs på Kungliga Operan.

The Vertiginous Thrill of Exactitude
Koreografi: William Forsythe
Musik: Franz Schubert: Sista satsen ur Symfoni nr 9 i C-dur, D.944
Dekor och ljus: William Forsythe
Kostymer: Stephen Galloway
Iscensättning: Noah D. Gelber

Mannen bakom ovanstående något kryptiska titel, som närmast kan översättas med Exakthetens svindlande spänning, är Frankfurtbalettens chef William Forsythe, känd för Operans balettpublik från verken In The Middle, Somewhat Elevated och The Second Detail. William Forsythe är född i New York City 1949. Han studerade dans vid Jacksonville University, Florida och senare vid The Joffrey Ballet School varefter han engagerades i The Joffrey Ballet. 1973 anställdes han vid Stuttgart Ballett som dansare, och började med tiden göra koreografiska verk för baletten. Det var här han skapade sitt första verk, Urlicht, ett pas de deux till musik av Gustav Mahler.

Under de följande sju åren skapade Forsythe över 20 baletter för Stuttgart Ballett och för andra ledande balettkompanier som t.e.x. Basel Ballett, München Ballet, Deutsche Oper Ballett i Berlin, The Joffrey Ballet och Nederlands Dans Theater. Ett av hans tidigaste verk, Flore Subsimplici, ingick i Stuttgart Balletts säsong på Coliseum i London 1978. Ett av Forsythes mest kända verk från denna period är Side 2-Love Songs, som sedermera filmades för tv.

1984 blev Forsythe chef för Ballett Frankfurt, ett år efter det att han skapat sitt helaftonsverk Gänge för ensemblen. Med ambitionen att finna en ny publik började han nu skapa utmanande, originella verk som skilde sig från konventionell balett. Sedan dess har han utvecklat en unik balettestetik som inte tar avstånd från traditionell baletteknik men som både bryter ner och bygger upp, breddar och utmanar traditionen. Bland Forsythes nyckelverk från de senaste femton åren kan nämnas Artifact (1984), Impressing the Czar (1988), Limb’s Theorem (1991), The Loss of Small Detail (1991), A L I E/NA(C)TION (1992) and Eidos Tellos (1995).

Forsythe fortsätter att sätta upp sina baletter för olika balettkompanier rund jorden och hans verk återfinns i repertoaren hos bl.a. The New York City Ballet, San Francisco Ballet, The National Ballet of Canada, The Royal Ballet, Covent Garden och Kungliga Baletten i Stockholm. Dessa verk tenderar att i första hand fokusera på balettdans, medan han använder mera komplexa rörelsemönster och teatrala miljöer i de verk han skapar för sin egen ensemble i Frankfurt.

Ballett Frankfurt framträder på Operan i Frankfurt och vid internationella turnéer. I oktober 1999 började kompaniet framträda i Bockenheimer Depot (TAT) i Frankfurt, ett scenutrymme inhyst i en ombyggd spårvagnshall, där Forsythe fortsätter att utveckla specifikt lokalanpassade verk. I januari 1999 blev han chef även för TAT.

In Light and Shadow
Koreografi: Krzysztof Pastor
Musik: Johann Sebastian Bach: Aria ur Goldbergvariationerna, BWV 988, Orkestersvit nr 3, BWV 1068
Scenografi: Tatyana van Walsum
Ljusdesign: Bert Dalhuysen

Krzysztof Pastor är född 1956 och började som 10-åring vid Polska Nationalbalettens skola i födelsestaden Gdansk. Efter avklarad utbildning dansade han i flera olika polska ensembler. Sedan 1983 har han varit verksam i Västeuropa, bl.a. som danssolist vid Operan i Lyon. Sedan 1985 har han varit knuten till Het Nationale Balett i Amsterdam, inledningsvis som dansare men sedermera som koreograf. Efter att 1994 ha avslutat sin karriär som dansare har Pastor blivit en mycket efterfrågad frilanskoreograf. Förutom åt Nederländska Nationalbaletten har han skapat verk åt Litauens nationalbalett, Washington Ballet, West Australian Ballet, Ballet Opera Dresden, Israel Ballet och belgiska Koninklijk Ballet, och han mottog år 2000 det polska kulturministeriets förtjänstmedalj och nederländska dansstiftelsens koreografipris, medan den stora publikdragaren Kurt Weill 2001 nominerades till det prestigefyllda Benois de la Danse-priset.

I början av 2003 utnämndes Pastor till huskoreograf vid Het Nationale Balett och förvaltar där traditionen från en rad välkända föregångare på posten som t.ex. Rudi van Dantzig and Hans van Manen, av vilkas expressionistiska, respektive abstrakta dansspråk han tagit djupa intryck. Krzysztof Pastor anser att en konstnär har rätt att ge uttryck för sitt samhällsengagemang. Därmed opponerar han sig också medvetet mot dem som i sin konst enbart utgår från estetiska och intellektuella erfarenheter. Pastor vill i första hand och på ett subtilt och abstrakt sätt beröra och svepa med sin publik. Han anser att en dansföreställning inte enbart får vara vacker. Som koreograf har man en plikt att framföra ett budskap, en åsikt som gjort att han vid skilda tillfällen med viss ironi givit sig själv stämpeln gammaldags. Men Pastors baletter är inte biografiska eller berättande. Hos honom handlar det om renodlad dans i den klassiska baletteknikens tradition. Av Hans van Manen fick han lära sig att dans i första hand handlar om dansen själv. Rörelsen är berättelsen. Pastor är ytterst sparsam med att kommentera sin stil. Publiken skall enligt honom bara utsättas för föreställningen.

När Kungliga Baletten nu premiärdansar Krzysztof Pastors In Light and Shadow är det första gången ett verk av den nederländske koreografen – trots sitt polska ursprung vill han kallas så - uppförs i Sverige.

För pressbiljetter och ytterligare information kontakta Staffan Carlweitz informationschef tel.: 08-791 43 53 info@operan.se

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera