Skip to main content

Debattartikel i Aftonbladet: Ge kvinnorna plats i politiken i Egypten

Blogginlägg   •   Jul 05, 2013 11:44 CEST

Egyptiska kvinnor står nu inför samma utmaningar som för två år sedan. Då spelade de en central roll för att få forne diktatorn Hosni Mubarak på fall. Men de upptäckte snart att friheten inte var ämnad åt dem. Kvinnors mänskliga rättigheter åsidosattes av Muslimska brödraskapets parti liksom oppositionspartierna. Den senaste veckan har kvinnor återigen spelat en avgörande roll i den folkliga resningen, denna gång mot Muhammad Mursi. Aktivister som Kvinna till Kvinna är i kontakt med berättar hur kvinnor trotsade varningarna om sexuella övergrepp för att göra sina röster hörda och hur de ingav moralisk styrka och legitimitet åt protesterna.  Frågan är nu om deras rop på demokrati, delaktighet och mänskliga rättigheter kommer att hörsammas. Erfarenheten från militärens maktövertagande efter Mubaraks fall 2011 avskräcker. Tiden präglades av en utbredd straffrihet för brott mot de mänskliga rättigheterna och begränsningar av ett fritt civilt samhälle.

Det var besvikelsen som fick Muhammad Mursi på fall. Ekonomin är körd i botten, arbetslösheten stiger och brottsligheten ökar. En konstruktiv dialog med oppositionen för att skapa stabilitet och förtroende har uteblivit. Istället visade Mursi en ”winner takes it all” mentalitet som ökade misstron och spänningarna i landet. Kvinnorörelsen har fått bevittna hur deras hårt vunna framsteg tagits ifrån dem. Den nya konstitutionen sänkte ätenskapsåldern för flickor till 14 år och slår fast att staten ska ”balansera mellan en kvinnas skyldighet gentemot familjen och offentligt arbete”. Kvinnor har också marginaliserats från alla viktiga politiska arenor. Till parlamentet, som senare upplöstes av högsta domstolen, valdes endast två procent kvinnor. Konstitutionskommittén bestod av 93 procent män vilket visserligen är mer än den kommitté som militären först utsåg som bestod av 100 procent män.

De sexuella trakasserierna på gator, torg och bussar har tagit sig sådana extrema proportioner att de hämmar kvinnors rörelsefrihet.  Mursi och hans regering har inte gjort något för att stoppa övergreppen. Istället gick en talesperson från överhusets människorättskommitté ut tidigare i år och lade skulden på kvinnorna: ”Hur kan inrikesdepartementet skydda kvinnor som ställer sig bland busar?” Organisationer och nätverk som Kvinna till Kvinna samarbetar berättar hur sexattackerna mot kvinnliga demonstranter har blivit alltmer organiserade som ett led att tysta och skrämma dem. Övergreppen används också som politiskt vapen av såväl opposition som det forna regeringspartiet för att smutsasta varandra. Men i realiteten gör ingen av parterna något för att stoppa terrorn mot kvinnorna.

Med tanke på utvecklingen under det senaste året är det inte konstigt att många är glada över att Mursi är borta. Men det är en glädje blandad med oro för hur militären kommer att agera. Särskilt bland dem som arbetar med tortyroffer och som länge kämpat för att militären ska ställas inför rätta för övergrepp. De minns militärens godtyckliga gripanden efter Mubaraks fall och hur kvinnliga demonstranter utsattes för så kallade oskuldstester - som inte är något annat än förtäckta våldtäkter. Bland det första militären gjorde var också att avskaffa den kvot som garanterade 64 kvinnor till parlamentet.

När det kommer till kritan har inte heller oppositionspartierna stått upp för kvinnors rättigheter. Kvinnliga politiker har haft tufft att göra sig hörda inom sina partier och få kvinnor stod på valbar plats inför förra valet.

Därför gäller det nu att Sverige och det internationella samfundet sätter press på Egyptens nya ledare så att:

·  kvinnors deltagande och rättigheter finns med i militärens så kallade road map för övergångsperioden.

·  den nya vallagen som ska utarbetas garanterar kvinnors politiska deltagande,

·  kvinnor deltar i den kommitté som kommer att skriva den nya konstitutionen. När den förra kommittén skulle utses tog kvinnorörelsen fram en lista på 100 namn. Ingen kan säga att det inte finns kompetenta kvinnor i Egypten.

Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna