Nigeria: Dödssiffran stiger efter attacken i Rann

Dödssiffran fortsätter att stiga efter den fruktansvärda militära attacken mot civila i Rann, Nigeria. Enligt de senaste uppskattningarna från Läkare Utan Gränser dödades omkring 90 människor när ett nigerianskt stridsflygplan släppte två bomber mitt i staden Rann där det bor tusentals internflyktingar.

Samtidigt som attacken ägde rum delades förnödenheter ut av hjälparbetare. De flesta av dem som dödades och skadades i attacken var kvinnor och barn.

– Människor hade sökt skydd i vad de trodde var ett säkert och skyddat område. Istället bombades de av dem som borde varit där för att skydda dem, säger Katrin Kisswani, ordförande för Läkare Utan Gränser i Sverige.

Läkare Utan Gränsers team har räknat till omkring 90 döda, men flera överensstämmande rapporter från invånare och samhällsledare slår fast att dödssiffran kan vara så hög som 170 människor. Den siffran har ännu inte bekräftats.

– Offren för den här fruktansvärda händelsen förtjänar en transparent redogörelse för vad som hände och under vilka omständigheter den här attacken ägde rum. Många av de överlevande kommer vara i behov av både vård och stöd under en lång tid framöver, säger Katrin Kisswani.

Tragedin i Rann visar alltför tydligt den extrema situationen i delstaten Borno, där väldigt utsatta människor förblir fångade i en våldsspiral mellan den nigerianska militären och Boko Haram. Det kraftiga våldet har lett till att nära tre miljoner människor tvingats fly från sina hem under de senaste åren. Människor som fortfarande är i akut behov av skydd och hjälp.

– Befolkningen fortsätter att betala priset för en obarmhärtig konflikt där kriget mellan Boko Haram och den nigerianska militären alltför ofta bortser från civilbefolkningens säkerhet. Invånarna i Borno borde få garantier om skydd och stöd. Alla parter i konflikten måste garantera säkerheten för civila och vi uppmanar Nigerias regering att säkerställa skyddet av dess invånare, säger Katrin Kisswani.

Läkare Utan Gränser började arbeta i Nigeria 1996 och är en av få organisationer som fortfarande kan bedriva verksamhet i svåråtkomliga delar av landet.