Hälso- och sjukvårdens inrapporterade biverkningar 2010

Varje år sammanställer Läkemedelsverket de biverkningar som hälso- och sjukvården har rapporterat till myndigheten. Under 2010 tog Läkemedelsverket emot 5152 rapporter om biverkningar från den svenska hälso- och sjukvården.

Av dessa var 4658 spontanrapporter och resten, 494 rapporter, kom från icke-interventionsstudier, till exempel registerstudier. 666 rapporter avser svininfluensavaccinet Pandemrix.

Rapporteringsmönstret är i princip oförändrat för år 2010 om vaccinrapporterna undantas.

Alla sammanställda data finns på Läkemedelsverkets webbplats:

Hälso- och sjukvårdens inrapporterade biverkningar 2010

Viktigt att veta för tolkningen av biverkningsrapporter

En rapport avser oftast en individ men kan innehålla beskrivningar av flera reaktioner. En bedömning görs av om det kan finnas ett samband mellan läkemedelbehandlingen och de aktuella reaktionerna. Hänsyn tas bl a till patientens grundsjukdom, eventuellt samtidigt intag av andra läkemedel samt tidsförloppet.

Allvarlighetsgraden av det inträffade bedöms också. Allvarliga biverkningar definieras vanligen som sådana som är livshotande, medför sjukhusvård eller förlängd sjukhusvård, leder till invalidisering eller medför missbildning eller leder till döden.

I samband med den förstärkta säkerhetsuppföljningen av Pandemrix som inleddes i höstas har hälso- och sjukvården särskilt uppmanats att rapportera alla eventuella misstankar om biverkningar, med undantag för dem som finns angivna som "vanliga/mycket vanliga" i produktresumén. I och med att man rapporterar redan vid misstanke innebär det att den som rapporterar inte behöver ta ställning till om det utöver tidsamband med vaccinationen kan finnas ett orsakssamband.

En bra biverkningsrapportering utgör därför ett viktigt komplement till den kunskap om biverkningar som fanns när läkemedlet godkändes och började användas och har stor betydelse för att klargöra dess riskprofil.