Zulustammen som sjunger Bellman

Ett budskap om ömsesidig respekt

"Mest iögonfallande i den lilla kyrkan är det meterhöga krucifixet över altaret. Korset är av ljusare träslag, kanske yellowwood, och på det hänger en törnekrönt Jesus, med kraftfullt negroida drag, grovt skuren i kolsvart ebenholts. Han är lite knubbigt buddhalik i kroppen, huvudet är oproportionerligt stort och ansiktsuttrycket tycktes mig vid första anblicken närmast chockerande. Jesus ler brett, rent av skrattar och visar stora vita tänder av elfenben.

- Jesus ser glad ut, sa jag med den nedtonade röst man av respekt för de troende använder i kyrkor. - Inte för att det angår mig, men är det riktigt passande när han pinas så?

- Det är väl klart att han var glad, sa inkosi Thomas, hövdingen. - Jesus var just ifärd med att besegra synden och döden och ge oss evigt liv. Herregud! Han måste ha varit jublande glad."

I zulubyn Monpondo är invånarna lutheraner, talar fortfarande några svenska ord och sjunger Bellman. Detta tack vare att en svensk missionär vid namn Hans Akselius en gång i början av förra seklet kom till byn förvisad från sin församling i Småland. Krucifixet i Monpondo av Jonathan Freud är en gripande roman med verklighetsbakgrund om kulturers möte.

Första recensionsdag 16 september