Avslöjande relationsresa del 4, jag är terapeut, men jag är människa också.

Tidiga traumatiska händelser kan få konsekvenser som är svåra att förutsäga. Att arbeta med sin egen inre utveckling är som att skala en lök, Det finns ett nytt lager som genererar ännu mer tårar innan för det jag nyss forcerat. När jag är ärlig och plockar hem hela ansvaret för mitt liv och mitt mående till mig själv, då är jag på rätt spår.

Lifecap AB erbjuder terapeututbildningar. Den här lilla följetongen har blivit till för att tydliggöra för läsaren hur det kan vara att följa en klient under ett gediget inventeringsarbete med egna blockeringar. Tidigare delar finns tillgängliga via Lifecaps facebook sida. För att öka förståelsen kan det vara bra att läsa dessa först. 

I mitt eget terapeutiska arbete med mig själv och med hjälp av min handledare hade jag kommit en bit på väg. Mitt syfte var att ta ansvar för mina egna handlingar i min relation fullt ut. Jag och min man arbetade var och en på sitt håll för att åstadkomma förändringar så att vi kunde se om det gick att lyfta vår relation till en ännu högre nivå. En nivå där våra egon fick alltmindre att säga till om. Jag kunde spela upp en händelse som jag var med om under min ungdom för min inre syn:

I sekvensen jag plockade upp i mitt minne var jag tillsammans med en man som jag nyligen hade träffat, och blivit kär i. Den här killen var ung, som jag och han delade en lite större lägenhet med en annan man, en som var något äldre och som jag upplevde som lite obehaglig. Men, jag litade på min nya kärlek, vi var tillsammans i min nyvunne kärleks sovrum. Plötsligt klev kompisen in. Jag försökte skyla mig, och utgick ifrån att inkräktare snabbt skulle inse sitt misstag och diskret dra sig undan. Istället hände motsatsen, och min nya kärlek nickade medhåll när den äldre killen började klä av sig och meddelade att; ”vi brukar dela”. Jag blev paralyserad, jag upplevde att jag varken kunde fly eller göra motstånd, min kropp lydde mig helt enkelt inte. Jag landade liksom utanför kroppen, som åskådare, och den äldre mannen fick gjort det han kommit för. Jag låg kvar, skakande av rädsla, långt efter det att båda hade somnat kunde jag mobilisera tillräcklig kraft för att ta mig ifrån lägenheten jag befann mig i. Jag var på semester med ett par väninnor och tog mig skyndsamt tillbaka till hotellet, där jag duschade, jag kände mig så smutsig, så låg, så besudlad, jag tvättade mig frenetiskt och länge. Självklart hjälpte det föga, men efter en tid lyckades jag intala mig att jag inte kommit till skada, jag var ju ”uppvärmd”, och livet gick vidare.

Bakgrundsinformation: Jag har tidigare haft en lång relation med pappan till mina barn. Den mannen är oerhört lyhörd och vänlig, och skulle aldrig tvinga sig till någonting. Jag fungerade inte vidare bra när vi levde tillsammans, sex var relativt ointressant för mig, och trots makens inställning väckte sex mest obehagskänslor. Efter vår separation levde jag ensam och i celibat under flera år. Under den tiden gick jag en ordentlig resa med mig själv vad avser traumatiska tonårsupplevelser med uppvaktande unga (alkoholpåverkade) män som bytte skepnad bakom lyckta dörrar. Jag var övertygad om att jag hade städat ur allt skräp som hade med obehagliga sexuella upplevelser att göra. Jag trodde det eftersom jag med min nuvarande kärlek har haft ett fantastiskt samliv. Någonting hade gjort att den här upplevelsen inte var kopplad till sex utan till en stark känsla av att vara utnyttjad. En känsla som om den aktiverades (av någonting obetydligt som mitt undermedvetna kunde koppla till ovanstående incident) resulterade i en obegripligt stark reaktion i mig. Det här inträffar inte ofta, hade det gjort det, så hade jag förmodligen jobbat igenom det här tidigare. Det har dock hänt, vid några enstaka tillfällen, att känslan av utnyttjad har överrumplat mig på ett sätt som gjort att jag överreagerat kraftigt. Vid ett par tillfällen har det gått så långt att jag handlat utan att vara medveten om vad jag gör förrän efteråt. Vid ett tillfälle hände det när vi hade öppnat vårt hus för personer som bar på obehagliga minnen under en julhelg. Vi skapade alternativa julfiranden på det här sättet för att göra det möjligt för människor som var uppvuxna i missbruksfamiljer att skapa sig en ny erfarenhet, en erfarenhet av en trevlig och lugn jul. En av gästerna hade tagit med sig en bekant. Något som var helt okey. Men när den här personen, mitt i våra gemensamma förberedelser för julmiddagen, plockade upp en laptop och började demonstrera hur man kunde bli rik på att sälja nätverksprodukter, då fick mitt system kortslutning. Lugna, trevliga jag formligen exploderade, slet datorn ifrån besökaren, stängde ned skärmen och uppmanade besökaren att genast lämna oss. Efteråt var jag het matt och förstod inte vad som hade tagit över min kropp. Efter att ha hittat den extremt starka känslan i utnyttjad ovan insåg jag, det var den händelsen som aktiverats i mig när jag slängde ut kvinnan med datorn. Den utlösande händelsen behöver alltså inte vara speciellt lik ursprungshändelsen…

Jag hade återigen dykt djupt ner i min källare och hittat ännu en bugg som jag behövde lösa för att bli mer närvarande i det som är här och nu och inte dras med bakåt i tiden. Det tar lite tid och arbete att med läkeprocessen, men bara vetskapen om att de finns gör att de inte aktiveras lika lätt, nästa steg är att arbeta igenom händelsen känslomässigt, det är tungt, men fullt möjligt. Jag slutar aldrig förundras över hur mycket en liten kropp kan bära på. Inte underligt att vi människor har så svårt att förstå varandra. Våra reaktioner styr inte alltid av de nyaste delarna av vår hjärna. Vid tillfällen av starka känslor som grundats i rädsla tar reptilhjärnan över!

För mig innebär yttre framgång att det faktiskt har genomförts någon typ av inre arbete först. Det inre manifesteras i något yttre. Jag vill dela med mig av detta för att göra det möjligt för alla som följer oss att få en djupare förståelse för att det inte finns några konflikter utanför oss. Alla konflikter som jag upplever är mina egna, jag bara projecerar ut dem på min omgivning. Känner jag mig utnyttjad, så låter jag mig utnyttjas. Nu var jag på väg att pilla bort ytterligare ett lager av löken, men jag var långt ifrån klar. Fortsättning följer…

Gaya Pienitzka har skrivit ett antal böcker om inre ledarskap, kvinnligt- manligt och om healing. Hon är terapeut, författare, föreläsare och en av Lifecaps huvudlärare. Hennes böcker finner du bland annat hos nätbokhandlarna www.adlibris.com och www.bokus.com . Information om Lifecaps terapeut och coachutbildningar finner du på www.lifecap.se

Lifecap AB