Kvinnor, smartare än män?

Kvinnors hjärnor tycks vara mer integrerade än mäns. Bevisar det att kvinnor är smartare? Eller att män är smartare? Eller ska vi äntligen erkänna att det finns skillnader mellan könen? Det syns ju faktiskt utanpå! Vi kan nog bli smartare allihop, om vi lär oss mycket mer om oss själva och lite mer om det motsatta könet.

Nedanstående text är ett utdrag ur boken ”Nu har det skrivits en bok om manligt, kvinnligt, mänskligt”:

Kvinnors hjärnor tycks vara mer integrerade än mäns. Det skulle kunna beskrivas som om kvinnors hjärna har alla ord lika tillgängliga hela tiden, och i bokstavsordning. Sida vid sida finns barn, bil, blöja, boll, bullar. En kvinna har generellt en bättre simultankapacitet än en man. Männens hjärnor är mer upplagda som ett antal olika böcker inom olika områden. När mannen meckar med sin bil, har han bildligt talat sin bok om bilar uppslagen, och han har svårt att samtidigt ha koll på att ett barn är på väg farligt högt upp för en stege som står bredvid. Mannen måste stänga bilboken och öppna nästa bok, för att kunna fokusera om och rädda skyddslingen från att trilla ned. Det är inte ovanligt att kvinnan, som kanske befinner sig inne i huset och bakar, ser varningssignalerna före mannen som befinner sig precis bredvid stegen. Det här har förmodligen att göra med att mannen stod för att ta hem maten, och kunde inte låta sig distraheras när han fått upp spåret av ett villebråd. Fokus och riktning var livsavgörande.

På liknande sätt skiljer sig mäns respektive kvinnors bild av tillvaron. Män skiljer på olika områden i livet, medan kvinnor lägger ihop alltihopa till det som är livet. Nedan följer ett exempel, som förklarar hur man i försvaret under en period tog hänsyn till de här skillnaderna, vid rekrytering till nya orter. Lennart berättar:

I försvaret lärde vi oss två saker om manligt och kvinnligt. De flesta flickor som valde officersyrket, hade manliga förebilder och var vana vid att fungera i manliga miljöer. De visste vad det stod för när killarna blev grabbiga, och de kunde hantera situationen. Kvinnorna kände sig hemma i två kulturer, de kände igen sig när de kom till försvaret. Det är långt ifrån säkert att det var pappan eller mamma som var förebilden. Det var oftare bröder, släktingar, en "manhaftig" syster eller ännu vanligare, kompisar.

Vi fick lära våra kvinnliga officerare att inte anta utmaningarna och bli kvinnliga machotyper som sprang fortast, hoppade högst, skrek kuk och fitta eller sket i gropar i skogen. Agerade kvinnorna på det sättet resulterade det direkt i kraftiga och onödiga konflikter. Kvinnorna fick istället lära sig att komplettera det militära systemet med det som saknades och som de var bra på, även om inte heller det tillvägagångssättet blev helt problemfritt.

Vi lärde oss att ifall vi tänkte befordra en kvinna, och därför skicka henne på en treårig tjänst på annan ort, så måste vi hjälpa henne med hennes personliga och privata familjesituation. Vi måste betala familjens studieresa till den nya platsen med hotell och allt. Försvaret bekostade en kontaktperson för att studera daghemsplatser och skolor, samt för att hjälpa mannen med att söka jobb på den nya orten. Då först nappade kvinnan på jobbet. Manliga officerare i samma situation, meddelade bara hustrun att han skulle verka på annan ort i tre år, men räknade med att hon skötte resten tills han kom tillbaka (från jakten).

Tyvärr stupade hela den här "särbehandlingen" på rättvisans altare. 

Byråkraterna, och inte minst facket hade ingen förståelse för att vi behövde ta hänsyn till skillnaderna mellan könen, för att kunna befordra kvinnorna.

"Kvinnor i försvaret skall behandlas på lika villkor!" säger regelboken. Vilka villkor då, om man får fråga? Manliga så klart, det finns inga andra! ÖB och hans kompisar har ju tolkningsföreträde och de är män (än så länge). Halleluja!

Annica Dahlström förmedlar att det är vetenskapligt bevisat, att det förekommer skillnader i hjärnan mellan kvinnor och män. Hon menar att könsidentiteten på fostret bestäms redan i fosterlivet och att det redan då också bestäms om vi ska bli homo- eller heterosexuella.

Hormonerna östrogen och testosteron påverkar oss kraftigt. För höga nivåer av testosteron har visat sig leda till ökad aggressivitet, maktbegär och girighet. Testosteronhaltiga preparat leder, vid för höga doser, till att omdömet sviktar och att aggressiva utbrott blir resultatet. Det här känner vi till bl.a. genom att studier av personer som dopat sig för att bygga större muskelmassa har utförts. Kvinnor får sin könstillhörighet via östrogentillskott påspädd under hela fosterutvecklingen. Under puberteten ökar tillskottet ytterligare.

Det finns bevis för att män inte har lika många täta förbindelser mellan hjärnhalvorna som kvinnor. Enligt Dahlström är det förklaringen till varför kvinnor tycks vara bra på att göra flera saker samtidigt medan män, om vi generaliserar, föredrar att göra en sak i taget. Dahlströms forskning utgör en förklaringsmodell, men eftersom människan är mycket komplicerad finns det naturligtvis andra modeller som stödjer andra teorier. Själv har jag beslutat mig för att förespråka lika värde och att arbeta för medmänsklighet. Att utgå ifrån att vi är helt lika och att vi har lika behov känns för mig absurt. Det finns stora skillnader inom könen, men antagligen beror en del skillnader på testosteron, östrogen, feminint och maskulint. Jag kan inte se värdet i att behandla alla lika, själva mångfalden är en tillgång. Jag anser att vi har en utmaning i att faktiskt kunna se varje individs egenart, och att vi kan ha glädje av att bejaka skillnaden mellan könen.

Texten ovan är hämtad ur Gaya Pienitzkas och Lennart Lindéns bok ”Nu har det skrivits en bok om kvinnligt, manligt, mänskligt” som finns att köpa till exempel via nätbokhandlarna www.adlibris.com  och www.bokus.com . Gaya är författare, föreläsare och en av huvudlärare på Lifecap ABs coach- och terapeututbildningar, www.lifecap.se .

Lifecap AB