Så präglar ditt sociala nätverk din karriär

Vad är det som avgör vem som får jobbet? Trots rätt utbildning, kontakter och en aktiv sida på Linkedin hamnar vissa utanför i karriärsracet.

En journalist kan mingla sig till ett nytt jobb men en högskoleutbildad taxichaufför får - trots tusentals möten varje år under sina körningar - aldrig ett jobberbjudande den vägen. Att arbeten tillsätts genom kontakter är allmänt känt, men hur går det egentligen till i praktiken? Det har Caroline Tovatt, vid Linköpings universitet undersökt i sin avhandling "Erkännandets Janusansike - Det sociala kapitalets betydelse i arbetslivskarriärer".

Hon har tittat på de informella processerna i en rekrytering, och särskilt fokuserat på hur en människas sociala kapital spelar roll för att dess utbildning, erfarenheter och kontakter ska uppfattas som värdefulla, "erkännas", av omgivningen.

–  När en kontakt fungerar som en resurs i jobbsammanhang är starkt kopplat till livsfas. Som ung spelar familjebakgrunden stor roll.  Bor du i ett bra område, går i rätt skola och har föräldrar som jobbar och har hyfsat hög status så underlättas inträdet på arbetsmarknaden, säger Caroline Tovatt.
Föräldrar, släkt eller vänner till dessa känner kanske någon på vaktmästeriet, och kan tipsa om den unge arbetssugne, och så är bollen i rullning.
–  Och tvärt om har personer som inte är inbäddade i lika stabila sociala nätverk, de som kanske har sjuka, arbetslösa eller invandrade föräldrar, svårare att få sitt första jobb.

Senare i livet spelar studiekamrater, vänner, och tidigare kollegor en större roll.
– Att rekommendera en person är att ge dem ett första ”erkännande”.  Det är ett förtroendekapital hos chefen som man förvaltar med omsorg, så när man blir tillfrågad om att rekommendera någon blir man selektiv och tipsar bara om en person man verkligen litar på.

Så sambandet ”ju större nätverk – desto fler rekommendationer” stämmer inte.
–  Det beror på att erkännandet är mer komplext än så. Du kan till exempel inte engagera dig i en förening med syftet att få goda kontakter. Erkännandet av dig i föreningen kommer efter att andra sett och fått respekt för att du brinner i själva sakfrågan, säger Caroline Tovatt.
Av samma anledning är det ingen idé att försöka forcera fram en vänskap med en resursstark person. Vänskapen måste baseras på äkta engagemang.

Inte heller rätt utbildning är en garanti för att jobb. Caroline Tovatt har intervjuat en grupp personer som arbetade under sin utbildningsnivå. Många av dem var första generationens akademiker, de arbetade mycket extra i vården eller som taxichaufförer under studietiden och hade få sociala relationer.
–  De fick sedan svårt att konkurrera med studiekamrater som varit aktiva i studentföreningar, fått ett stort nätverk, hunnit få praktisk erfarenhet av akademiska områden och lärt sig att formulera sin röst och hur systemet funkar.

Och att bli nekad ett jobb man söker, att bli ”misskänd”, gör att man känner sig underkänd på arbetsmarknaden. Då spelar ingen roll att bara 1 av 500 sökanden faktiskt kan bli erkänd, det vill säga få jobbet. De övriga känner sig bortvalda.
–  Ska jag ge några tips baserat på min avhandling så är det att inte ta motgångar personligt. Det tar tid att etablera sig på arbetsmarknaden och man ska inte ge upp för tidigt, säger Caroline Tovatt.

Caroline Tovatt har en beteendevetenskaplig grundutbildning, en magister i socialantropologi och har forskat vid Arbetslivsinstitutet. Hon har bedrivit doktorandstudier vid en tvärvetenskaplig forskningsavdelning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet.

Kontakt: 073-924 50 48, caroline.tovatt@liu.se