Skip to main content

Akademikerförbundet SSR - medvetet vilseledande eller bara okunniga?

Blogginlägg   •   Aug 03, 2016 18:40 CEST

Detta inlägg tar sin utgångspunkt i en debattartikel, införd i Dagens Nyheter den 14 juli. Debattartikeln är skriven av Sveriges kliniska psykologers förening (SKPF), en yrkesförening inom Sveriges Psykologförbund med cirka 210 medlemmar(!). SKPF efterlyste en nationell vårdgaranti för behandling hos psykolog.

Denna debattartikel verkar ha skrämt upp Akademikerförbundet SSR, ett fackförbund med 67000 medlemmar som organiserar bland andra socionomer, så till den milda grad att de i en replik införd den 20 juli känner sig tvingade att i raljanta tongångar försöka förminska psykologers kunskap och kompetens. Det är inte heller vem som helst som skriver under artikeln utan SSR´s förbundsordförande och ordföranden i deras yrkesförening för legitimerade psykoterapeuter.

Det kan tyckas lustigt att SKPF anklagas för att vara ett särintresse, då SSR i sin artikel gör allt för att lyfta fram sina medlemmars kompetens. Nåväl, vi kan väl anse att båda parter i detta fall är särintressen. 1-1 så att säga.

Det som blir svårare att släppa är de direkta sakfel som SSR för fram, och på de sätt man försöker få det att framstå att deras medlemmar har en likvärdig utbildning som den legitimerade psykologen. Mer om det senare.


I en slutreplik från SKPF, införd den 25 juli, väljer man artigt och elegant, att flytta fokus från SSR´s polemiska och raljanta ton och föra tillbaka diskussionen till huvudfrågan, nämligen hur patienter med vårdbehov ska garanteras bästa möjliga kompetens. Det hedrar dem

Jag har inte för avsikt att vara lika artig och elegant.

Tillbaka till SSR´s argument:

-SSR skriver att: ”För att självständigt bedriva psykoterapi krävs legitimation som psykoterapeut”.

Det är ett direkt felaktigt påstående. Att vara legitimerad inom Hälso- och Sjukvård innebär att man är rätt att arbeta självständigt inom det område man behärskar så länge det inte uttryckligen i lagstiftningen står inskrivet en begränsning. Psykoterapi är INTE på något sätt i lagstiftningen reglerat på detta sätt. Ansvaret ligger på den legitimerade att enbart verka där denne besitter tillräcklig kunskap. Att SSR framför denna felaktighet ser jag antingen som ett försök att medvetet vilseleda läsaren eller som direkt okunskap. Jag hoppas på det senare, även om det i sig är oroväckande.

Så för att förtydliga: En Legitimerad psykolog får självständigt bedriva psykoterapi.

-Vidare försöker SSR få det att framstå som att psykologisk behandling och psykoterapi är helt skilda företeelser. Därom tvista de lärde. En del hävdar att det är olika saker, medan en del anser att psykoterapi är en form av psykologisk behandling. På samma sätt som motiverande samtal, krisbearbetning etc också kan vara det. En sak kan vi dock slå fast: Det finns ingen juridisk skillnad mellan begreppen som skulle kräva en specifik kompetens.

-SSR försöker även få det att framstå att som att andra yrkesgrupper, kan erhålla samma grundläggande kompetens i psykoterapi som den som har tagit psykologexamen. Det är också direkt felaktigt.

Psykologens grundläggande kompetens i psykoterapi är integrerad i det fem år långa psykologprogrammet. En utbildning som ges på heltid och omfattar synnerligen många av människans psykologiska och sociala fungerande. Såväl på individ- som på grupp- och organisationsnivå. Denna sammantagna kunskap ligger sålunda också till grund för kurser/inslag inom psykologprogrammet där studenten lär sig om och tränar på att bedriva psykoterapi. Detta är något som ingen annan yrkesgrupp kan få. Dessutom är psykologens grundläggande kompetens i psykoterapi reglerad i lag, vilket inte exempelvis socionomens, sjuksköterskans eller journalistens är (ja, det finns journalister som har läst vidare till psykoterapeut).

I själva verket är det så att den grundläggande utbildning som SSR refererar till när man skriver om andra professioner, inte på något sätt har en samhällelig förankring i utformning, mål eller omfattning. Därför kan dessa utbildningar skilja sig åt markant. De kan naturligtvis vara tämligen omfattande och innehållsrika, men juridiskt sett skulle en sådan kunna bestå av en halv dags föreläsning. (Notera dock att den Legitimationsgrundande utbildningen till Psykoterapeut i likhet med Psykologprogrammet är reglerat i lag, men det är inte det SSR skriver om).

Så, då har vi rett ut det!