Skip to main content

Centerns syn på personer med psykisk ohälsa – mindre värda än andra?

Blogginlägg   •   Apr 15, 2018 21:02 CEST

Centerpartiet gjorde tidigare ett utspel kring psykisk ohälsa. Något jag helt missat, men när jag nu läser det blir jag oerhört upprör. Fokus för utspelet är tillgången till stöd vid psykisk ohälsa, vilket såklart är ett angeläget ämne. Inlägget hittar du här: https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/vard-och-omsorg/psykisk-ohalsa.html. Centerpartiet verkar anse att sättet att komma till rätta med tillgången vård vid psykisk ohälsa är att ”införa en kortare utbildning till samtalskonsulent”.Detta då alla inte behöver ”träffa en specialist”.

Initialt kan detta te sig som inbjudande och rimligt. Vem vill inte att folk ska få stöd, och kan vi korta köer är det väl bra. Men detta utspel under valåret skapar många frågor som jag hoppas att Centerpartiet inte tänkt på. För har de gjort det, är det riktigt illa.

1. Vilka som ska kunna gå utbildningen till ”samtalskonsulent” framgår inte, men C skriver att ”det kan exempelvis handla om vårdpersonal som genom en kompletterande utbildning kan få rätt kompetens” Bara ”exempelvis alltså. Ska vi alltså räkna med att även andra kan gå denna utbildning och möta personer med psykisk ohälsa i vården? Livscoacher, Kick-ass coacher och Änglamedier kanske. Ja, de skulle ju också korta köerna. Har Centerpartiet redan glömt experimentet med att släppa in hytt som bytt på arbetsmarknadens område.Försöket med jobbcoacherna kan man väl inte säga blev helt problemfritt…

2. Vilken kunskap om, och syn på, psykologisk behandling har egentligen Centerpartiet? Det verkar som att de tror att behandlaren bara sätter sig ner och pratar. I själva verket är Psykologisk behandling så mycket mer. Det är bland annat en tämligen avancerad diagnostik som ska göras, inte bara innan behandlingen påbörjas, utan kontinuerligt under behandlingen. Detta för att säkerställa att patienten inte av någon anledning börjar må sämre. Behandlaren ska vara tillräckligt kompetent att se och förstå när behandling ska avbrytas, eller förändras med hänsyn till en mängd parametrar som mående, sociala kringfaktorer, medicinering m flera. Förväntar sig Centerpartiet att ”samtalskonsulenten” ska kunna ta detta ansvar?

3. Det kanske viktigaste av allt: Hur ser Centerpartiet på personer med psykisk ohälsa? Varför ska denna grupp, som redan är i kraftigt underläge få nöja sig med ”samtalsstöd” av snabbutbildad personal. Varför ska denna grupp inte få träffa specialister inom fältet? Man frågar sig varför denna grupp ska få nöja sig. Hade detta förslag kommit om patientgruppen bestått av en majoritet av män i samhällets medel- eller övre skikt? Jag är skeptisk.


Nåväl, om vi ska låta denna patientgrupp få nöja sig med snabbutbildade lekmän finns det andra områden där man kan göra samma sak. Att operera bort en blindtarm är tekniskt inte så svårt. Vi kan snabbutbilda slaktare, som redan är vana att skära, till blindtarmskonsulenter.

Men det har jag svårt att tro att Centerpartiet och dess sjukvårdspolitiske talesperson och tillika barnläkaren (!) Anders W Jonsson kan tänka sig. Därför bör de även tänka om i frågan om tillgång till behandling för psykisk ohälsa: Är det inte just specialister som dessa patienter behöver? Symtombild och orsaker till psykisk ohälsa är ofta komplexa och det behövs just specialister för adekvata insatser. Utbilda därför specialister i stället för lekmän. Såväl kostnad som tid för att ta fram en utbildning till ”samtalskonsulent” kommer att bli rätt omfattande för att säkerställa ens den lägsta nivån av patientsäkerhet. Det finns en mkt enklare lösning:

Fördubbla intagen på Psykologprogrammen i stället.
Det går faktiskt rätt fort. De festa lärosäten skulle kunna genomföra en sådan reform inom 6-9 mån, och 5 år senare finns det dubbelt så många specialister inom psykologisk behandling.

Dessa skulle dessutom kunna bidra till att ge behandling på OLIKA nivåer inom vården (primär och specialistvård). Att dessa psykologer dessutom har kompetens att verka inom elevhälsan, företagshälsovården, äldrevården, habiliteringen mm är väl inte en nackdel.

Specialister före lekmän tack – för patienternas skull.