Skip to main content

Den säljande psykopaten

Blogginlägg   •   Nov 19, 2017 14:21 CET

Varje år utkommer ett antal böcker som handlar om psykopater. Psykopater på jobbet, psykopater som chefer, psykopater som anställda och inte minst med frågan om du lever med en psykopat? Sannolikt är psykopaten den i särklass mest omskrivna i relation till hur många psykopater som verkligen finns därute. För i numerär är psykopaten faktiskt ganska ovanlig. Dock ska inte konsekvenserna av att ha en psykopat i sin närhet minimeras. För den drabbade är psykopaten ett verkligt problem.

Frågan är också om inte ämnet är tillräckligt omskrivet? Så mycket ny forskning på psykopaten finns inte att det är befogat med ett antal nya populärvetenskapliga böcker varje år. Det visar sig inte minst då innehållet i böckerna är ofta är detsamma. Du får lära dig vad en psykopat är, hur du upptäcker den, hur du undviker den och vad du ska göra med den om du har en sådan i din närhet. Dessa råd är alltså i det närmaste identiska och du får i grunden alltid rådet att lägga benen på ryggen och inte vända om.

I detta sammanhang komma ihåg att psykopaten, eller psykopati inte är en vedertagen diagnos i de internationella klassifikationssystemen. Sannolikt beroende på att begreppet som sådant är tämligen omtvistat. Det närmaste vi kommer ”psykopaten” är det som i diagnostiska sammanhang definieras som personlighetsstörningar. Något som är mycket mer än det svart-vita perspektiv vi tar då vi definierar någon som ”psykopat”. Likväl tenderar vi ofta att göra det och då även patologisera folk genom att kalla dem för just ”psykopat”.

Hur kommer det sig då att förlagen jublar då ytterligare en författare kommer med ett manus som handlar om psykopater? Jo, psykopater säljer. De säljer fantastiskt bra i alla dess former.

Att vi köper så mycket böcker i ämnet beror tack och lov sällan på att vi har en psykopat i vår närhet. Om varje såld bok skulle innebära att köparen på något sätt var exponerad för en psykopat skulle vårt samhälle ha havererat för länge sedan. Att vi köper boken ha alltså en annan förklaring.

En trolig förklaring är att vi har människor i vår omgivning som med sitt beteende ställer till det för oss. Dessa personer skadar oss eller så gör de bara livet lite surt för oss. Men de flesta av dessa är inte ”psykopater” även om det har ett otrevligt beteende. Kanske när vi en önskan om att de skulle var ”psykopater” eftersom det skulle ge oss en bra förklaringsmodell till deras märkliga beteenden.

Vi gillar helt enkelt att sätta etiketter och rubriker på saker eftersom det förenklar vår vardag. Då det kommer till människor i vår omgivning så sätter vi också etiketter på dem oavsett om de är trevlig eller otrevliga. När vi har svårt att hantera en individ så är det alltså lätt gjort att vi snabbt sätter en etikett på hen. Detta börjar tidigt i livet då vi tex i skolan kan prata om den stökige, utagerande, bråkige eller uppkäftige eleven. Dessa etiketter är förvisso tydligare än stora och svårbegripliga etiketter så som psykopat. Genom att sätta en etikett på någon tillskriver vi alltså personen hon förutbestämda egenskaper, och genom etiketten får vi en förklaring till ett beteende som vi inte uppskattar/hanterar/mår bra av. Det är inte konstigt eller fel. Det är ett sätt som vi människor använder för att förstå vår omvärld och hjälper oss att kunna kommunicera med andra som då kan dela förståelsen.

Men problemet är ju inte etiketten, dvs om personer är psykopat eller ej.

Problemet är beteendet.

Det är vad personen GÖR mot oss som är besvärande, inte vad personen ÄR. Därför borde vi läsa fler böcker om beteende och hur vi ska förstå och förhålla oss till olika sorts beteenden som i värsta fall kan vara skadliga och i bästa fall vara främjande för oss. I arbetslivet, vilket är det område där man oftast talar om psykopater blir detta som tydligast. Det är det beteende personen uppvisar i ett specifik sammanhang som kommer att påverka företagets anseende, lönsamhet och produktivitet. Det kommer även att påverka relationerna och arbetsmiljön inom företaget. Om en person ska kallas psykopat är sekundärt i sammanhanget. Dessutom är det lättare att korrigera specifika beteenden än att få en person att sluta vara psykopat. Man kan t ex heller inte avskeda en person pga av en sådan etikett, även om man så önskar. Det är beteendet hos en individ som kan ligga till grund för det. Förändringsarbetet kommer enligt ovan att skymmas av etiketten och den bidrar sålunda till att önskad effekt om förändring uteblir.

Kring beteende finns det dessutom massor av forskning att basera böckerna på, och det kommer mängder av ny forskning hela tiden. Och vore det inte vettigt att ta fasta på denna kunskapsutveckling?

Helt utan irrelevanta etiketter

Psykopatetiketten är inte speciellt relevant – om man inte vill sälja böcker förstås.