Lägg ner psykologutbildningar!

Innan någon börjar skriva på repliken med argumenten att den ökade psykiska ohälsan kräver fler och inte färre utbildningsplatser till psykolog, vill jag poängtera att denna text INTE handlar om att minska antalet utbildningsplatser. Snarare handlar texten om att öka antalet platser, men framför allt om att kunna utbilda bättre och mer kompetenta psykologer. Psykologer som är bättre rustade att möta samhällets behov av kvalificerade kunskaper, färdigheter och förmågor i det psykologiska området.

Fram till 1995 fanns psykologutbildningar vid 5 lärosäten (Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Lunds universitet, Umeå universitet och Uppsala universitet). Därefter, har 7 lärosäten tillkommit där Linköpings universitet var först. Senast att starta psykologutbildning är Karlstads universitet som antog sin första kull inför höstterminen 2015. Och fler lärosäten är intresserade. Bland annat har Luleå tekniska universitet visat intresse för att starta psykologutbildning.

Att så många lärosäten vill bedriva psykologutbildning är inte konstigt. Psykologprogrammet har under väldigt lång tid tillhört de mest attraktiva utbildningsprogrammen med väldigt många förstahandssökanden till varje plats. Dessutom har programmet en väldigt hög genomströmningsgrad, dvs studenterna fullföljer sin utbildning och plockar ut sin examen.

Varför högt söktryck och hög genomströmningsgrad är viktigt för lärosäten stavas ekonomi. Lärosätena vet att med en psykologutbildning så skapas en tämligen trygg ekonomisk bas där man vet att man fyller utbildningen och att studenterna avslutar den.

Att dessutom det finns ett stort samhälleligt behov av psykologens unika specialistkompetens är ytterligare ett incitament till att starta fler och fler psykologutbildningar.

MEN, den generösa tilldelningen av examenstillstånd för psykologexamen har medfört allvarliga negativa konsekvenser för psykologutbildningarna generellt. Något som kan komma att visa sig genom sämre kvalité på utbildningarna och som följd mindre kompetenta psykologer som ska möta ett ökat behov av psykologens spetskompetens. En ekvation som helt enkelt inte går ihop.

Som en direkt följd av att fler lärosäten startat psykologutbildning, har det skapats en akut kompetensbrist på disputerade lärare i allmänhet och med klinisk erfarenhet i synnerhet. Fler lärosäten kräver helt enkelt fler lärare.

Denna kompetensbrist gör att många lärosäten tvingas hyra in timarvoderad personal för att över huvud taget kunna genomföra vissa kurser, eller till och med stora delar av den femåriga utbildningen. Dessutom har användandet av exempelvis doktorander i undervisning, som ofta saknar någon som helst praktisk erfarenhet av psykologyrket ökat i väldigt stor grad.

Flertalet lärosäten har redan kontinuerlig pågående rekryteringar av lektorer med egen klinisk kompetens. Rekryteringar som inte sällan måste avbrytas då det inte finns tillräckligt kvalificerade sökanden.

Sammantaget kan jag konstatera att den totala mängden av tillräckligt kompetenta/erfarna lärare inte är tillräcklig för att bedriva så många psykologutbildningar som finns idag. Det kortsiktiga pusslandet för att kunna genomföra olika kurser inom ramen för psykologutbildningarna riskerar att allvarligt sänka kvalitén och påverka progressionen inom utbildningen och utvecklingen av professionen. Allt till patientens nackdel.

Därför finns det anledning att allvarligt överväga om antalet psykologutbildningar i landet bör minskas i antal. Färre utbildningar skulle medföra en ökad tillgänglighet på kompetenta och erfarna lärare och sannolikt en bättre utbildning. Något som i sin tur ger bättre psykologer som bättre kan möta de behov som finns i samhället.

Märk väl att detta INTE behöver innebära färre utbildningsplatser. På många lärosäten finns stora möjligheter att öka, ja kanske till och med fördubbla antalet utbildningsplatser, bara tillräcklig lärarkompetens fanns tillgänglig. Notera även att jag inte på något sätt anser att de nödvändigtvis är det lärosäten som på senare tid fått sitt examenstillstånd som bör vara föremål för nedläggning.

Tvärtom, många av de ”nya” lärosätena har visat att de följt med samhällsutvecklingen, inte minst ur ett pedagogiskt perspektiv, medan några av de ”gamla” inte verkar har hängt med och haft förmåga att förnya sig på det sätt som forskning visat behövs, utan hänger sig fast vid ålderdomliga teorier och metoder av tveksam evidens.

Så, ska samhället totalt sett  kunna utbilda kompetenta psykologer, den yrkesgrupp som alltid stått i särklass när det gäller kunskap, färdigheter och förmågor om mänskligt beteende, och med unika förmågor kring psykologisk behandling, måste antalet psykologutbildningar bli färre och inte fler.

Utbildningsplatserna, de bör däremot bli fler!

_________________________________________

Denna text får användas av media på debattsida/motsvarande. Om texten av utrymmesskäl behöver kortas ner ska detta kommuniceras med författaren.

__________________________________________
Kontaktupgifter:
Mattias Lundberg, 070-3154078, mattias@aplato.se