Om Riksdags och Regerings ansvar för att kontrollera Psykologisk behandling.

"Mattias Lundberg och Lars Ahlin skriver idag på GP debatt om vikten av att reglera den Psykologiska marknaden Se debattartikeln nedan:

Den senaste tiden har frågan om behandlare inom det psykologiska arbetsfältet lyfts i olika medier där utgångspunkten varit  brist på utbildning och hemmasnickrade metoder.

Den psykologiska marknaden är nästan helt oreglerad. Det innebär att vem som helst, utan utbildning, kan arbeta med psykologiska metoder mot olika former av problematik. Det finns alltså inga garantier för att en behandlare kan sin sak.

Problemen slutar inte där. Den som anlitar behandlare utan den legitimation som ges som ett bevis på att innehavaren har adekvat utbildning, riskerar dessutom att stå helt rättslös om något går fel. Tvärt emot vad som ofta lovas, finns ingen lagstadgad tystnadsplikt. Inte heller någon lagstadgad patientförsäkring eller tillsyn över verksamheten. Det finns ingen myndighet som kan rikta kritik mot verksamheten som bedrivs, och heller ingen insyn.

Ansvaret ligger hos regering och riksdag som intagit en passiv hållning till problemet och nonchalerat att problem uppstår. Man lämnar den försiktighetsprincip som generellt råder i vården, det vill säga om exempelvis ett läkemedel visar sig ge biverkningar hos några så dras det in för att inte riskera skador. Inom det psykologiska området är principen omvänd. Om det kanske kan hjälpa en enstaka individ, då kör vi oavsett risker.

Sveriges regering och riksdag måste ta ansvar för människor med psykologiskt hjälpbehov genom att:

• Det psykologiska området definieras så att det blir tydligt, vilka yrkesgrupper och vilka utbildningar som skall anses kompetenta att hantera specifika problem.

• Att det införs ett utökat titelskydd som definierar vilka förkunskapskrav som skall finnas innan en titel får användas.

• Att en konsumentupplysning kring ovanstående inrättas, så det skall vara enkelt för den hjälpsökande att veta vem som kan hjälpa till med det problem den söker för."

Debattartikel i Göteborgsposten kan i sin helhet läsas här: ARTIKELN