Normering och lönebildning i Norden

Det är inte bara i Sverige exportindustrin fått rollen att ange takten i avtalsrörelserna. Detsamma gäller i större eller mindre utsträckning också i de andra nordiska länderna. Det visar en färsk rapport från Medlingsinstitutet om lönebildningen i de nordiska länderna.

– Sysselsättningen i industrin är känslig för löneökningarnas storlek. Det är ett skäl till att industrins parter anses ta hänsyn till avtalsrörelsens samhällsekonomiska konsekvenser, säger Medlingsinstitutets nationalekonom Bo Enegren.

Rapporten är ett resultat av ett möte mellan Medlingsinstitutet och dess motsvarigheter i Norge, Finland, Danmark och Island.

Kollektivavtalen inom Industriavtalets ram i Sverige omfattar cirka en halv miljon anställda. Men fack och arbetsgivare har också lovat varandra att verka för att den norm industrin sätter också ska gälla hela arbetsmarknaden. Eftersom organisationerna förhandlar också på andra områden än inom industrin påverkar normen på så vis cirka två miljoner anställda genom dessa organisationer.

Dessutom finns skrivningar i flera förhandlingsavtal utanför industrin där parterna förbinder sig att följa industrinormen.

Det finns utmaningar för lönebildningen i alla de Nordiska länderna.

– Gemensamma sådana utmaningar är en långsiktig trend mot minskande organisationsgrad, även om det mer är ett problem för hela lönebildningsmodellen än för normeringen, och krav på statlig inblandning i lönebildningen, säger Bo Enegren.

För mer information: Bo Enegren

Telefon 08-545 292 44