Sjöfylleri är ingen mänsklig rättighet

Det är ingen mänsklig rättighet att köra alkoholpåverkad på sjön som professor Hugo Tiberg och Mats Edenius tycks tro i en debattartikel i Dagens Nyheter nyligen.

Det är egentligen bara ett stort fel på den nya sjöfyllerilagen: den är alldeles för tandlös eftersom den bara gäller båtar som är tio meter långa eller kör minst 15 knop. Det är ungefär som att tillåta rattfylleri för alla som kör Fiat Punto men förbjuda samma sak för Volvo V70-förare!

Det framhåller MHF:s Tom Bjerver i det här inlägget.

Den nya sjöfyllerilagstiftningen har resulterat i en debatt kring legitimiteten i att likställa vägtrafik med sjötrafik. Retoriken känns igen från 1950-talets debatt kring sänkningen av nedre rattfyllerigränsen från 0,8 till 0,5 promille på vägarna.

Vissa bilistorganisationer argumenterade då emot en promillesänkning med samma argument som Tiberg och Edenius, det ”saknade såväl vetenskaplig grund som förankring i verkligheten”. Efterföljande forskning om alkoholens inverkan på motorik, omdöme och koncentration visade istället att det fanns skäl för ännu mer restriktiv promillelagstiftning. 1990 sänktes därför promillenivån ytterligare till 0,2.

Idag är Svenska folket eniga om att biltrafik och alkohol inte hör ihop. Det har tagit många år att nå dit med hjälp av informationskampanjer, tydlig lagstiftning och ihärdig polisövervakning. Nog är det logiskt att tänka sig att en förändring i sjökulturen långsamt kommer att ske, liksom det gjort i vägtrafiken?

Att samma gräns gäller på vägen som på sjön underlättar kommunikationen till allmänheten. Lagstiftningen fungerar då inte enbart repressivt utan även preventivt. Slumpvisa kontroller av sjönykterheten ger möjlighet att arbeta preventivt för att stoppa berusade båtförare innan en allvarlig olycka händer. Att det skulle vara förnedrande att medverka till en säkrare sjötrafik genom att blåsa i ett sållningsinstrument vill jag hoppas att allt ansvarskännande båtfolk har svårt att identifiera sig med.

Hugo Tiberg är en tongivande person inom Svenska Kryssarklubben. Därifrån har han säkert erfarenhet av den kultur som råder där; utbildning, säkerhet och aktivt friluftsliv ända från barnsben vilket leder till god kunskap om båtar för att kunna segla säkert. Det är knappast denna kategori båtfolk som påkallat behovet av restriktiv sjöfyllerilagstiftning.

En förskjutning har skett inom fritidssjöfarten de senaste decennierna. Istället för att främst handla om aktivt friluftsliv handlar det allt mer om snabba transporter, bland annat till och från sjökrogar. Det är här de allvarligaste alkoholrelaterade sjöolyckorna inträffar. Inte i Kryssarklubbens eskaderseglingar, 24-timmars eller Gotland Runt. Likafullt måste dock en lagstiftning vara solidarisk och normgivande och gälla alla som vistas på sjön.

MHF är egentligen bara kritiska till en sak i den nya lagstiftningen och det är att den bara avser båtar om minst 10 meter eller med en fart om minst 15 knop. Jämför med vägtrafiken igen: ska det vara tillåtet att köra onykter i en Fiat Punto men inte i en Volvo V70?

---------------------------

Tom Bjerver, vd MHF