Skip to main content

Avstånd främjar innovation

Blogginlägg   •   Okt 17, 2012 13:48 CEST

Gästbloggare Olle Dierks

1374 km från Eskilstuna. Tystnaden är slående, luften är hög och det finns inte mycket annat i närheten än vattendrag, bergsmassiv och en och annan polarforskare. Det var första helgen i oktober på Abisko Naturvetenskapliga Station, precis innan vintern kommer.

Som en avslutning på Innovationstävlingen Smart Lunch begav sig de tio vinnarna tillsammans med representanter från Polarforskningssekretariatet,Vinnova, Create och Munktell Science Park till Abisko.



Tanken var att dessa innovatörer tillsammans skulle diskutera best practices, utmaningar, synergier och undersöka möjligheter till finansiering och andra kritiska faktorer för att komma vidare. Det blev en energirik diskussion, processledd av Marit Finch-Westin, som med stor sannolikhet kommer leda vidare till många spännande spår framöver.

Vad som slog mig däruppe var hur tacksam jag var över att ingen plötsligt behövde lämna för "nästa möte", och att jag knappt en enda gång noterade att någon pratade i telefon.

Missförstå mig rätt, jag är den första att propagera för ett uppkopplat samhälle. Men frånvaron av miljöer som möjliggör för längre tankar och fokuserade diskussioner kan emellanåt kännas som verkliga hinder för hållbar samhällsutveckling - inte minst för människors välbefinnande, men också för att ge utrymme för de stora idéerna.

När jag var i Abisko kom jag att tänka på ett stycke i boken "Ett svenskt geni" av David Lagercrantz som beskriver hur innovatören Håkan Lans som i ett slag kom på en lösning på ett problem kring GPS-baserad navigation i realtid, som han kört fast i:

"[…] Han hade känt sig begravd i sina tankar om radiokommunikation och principer för tidsdelning. Det var som om han stirrat sig blind och vänt på varenda sten utan att hitta annat än gammalt skräp.

Nu beslöt han att strunta i idén en tid, eller snarare rymma ifrån alla böcker, tidskrifter och uträkningar och bara tänka. Med hustrun Inga gav han sig ut med segelbåten […] Sommar var det och som så ofta den årstiden funderade han. 'Hur har den ön uppstått och varför ser den ut så där?' Det var inga religiösa frågor, bara oskyldiga tankar om hur jorden och skärgården formats. Det kändes vilsamt. Det var första gången på länge han tänkte på något annat än sin fixa idé.

På eftermiddagen den andra eller tredje dagen anlände paret till en kuperad ö i skärgården. Uppfinnaren tog en promenad. Han klättrade upp för ett litet berg och satte sig högst upp. Det började skymma. Sjön låg blank, några fiskar slog i vattenbrynet, minns han.

 
I nästa stund återvände allt, hela vårens grubblerier. Han tänkte på sin datalänk. Den tycktes dömd till anarki. Farkosternas positionsrapporter skulle välla in och bara framträda som en kakofoni, en drucken mässingsorkester. På något vis måste en tidsram delas upp i ett myller av korta intervaller. I tidsluckor. Men hur han än vred på det räckte inte intervallerna till.
[…]

Plötsligt stannade tiden. Lösningen kom till honom som i ett slag, ett ljussken. Han fick nästan svårt att andas. Det var som om skärgården upphörde att finnas till. Han darrade. Tankarna hakade i varandra och hela bilden flöt på plats. […]
Han hade löst det."


Det är egentligen en klassisk berättelse om skapande som Lagercrantz återger här; det finns så många exempel på att det är i de avslappnade pauserna som de riktigt stora idéerna tillåts komma fram.

Så varför är vi inte bättre på att eftersöka dessa pauser, och miljöerna som möjliggör dem?

Det finns säkert många anledningar, men en är definitivt hur arbetsplatser är designade. I en artikel i FastCompany resonerade Marc Stoiber nyligen så här om den framtidens fysiska och virtuella arbetsplats:

"It will be interesting to see how office furniture brands respond to a world where cubicles become less relevant, and meeting space that can be quickly, creatively reconfigured becomes a must have. As well, look for electronics brands that can push the envelope of live worker / offsite worker brainstorming."

Framtidens alternativa kontorslösningar kanske inte behöver befinna sig fysiskt i Abisko, men vi har definitivt en del att lära från den typen av miljöer som stimulerar till avslappning.

Och det är ingen tvekan om att det pågår en mindre revolution kring var och hur folk faktiskt jobbar. För några år sedan började gemene man söka sig till kaféer och hotellobbies, idag finns det en hel del koncept som utmanar den klassiska arbetsplatsen, läs mer om det här och här (helst från skärgårdsön).

Olle Dierks Munktell Science Park

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera