"Att få ta över ett sådant här ställe är en chans som man bara får en gång i livet," ...

Under många år har Världsnaturfonden WWF arbetat med skötsel och bevarande av de biologiskt rika naturbetesmarkerna. Det arbetet har gett många viktiga erfarenheter.

Tre nyckelfaktorer behövs för att säkra hävden av naturbetesmarkerna:
- En livskraftig lantbrukarkår med betesinriktad djurhållning.
- Långsiktiga och skäliga miljöstöd som följer samhällets kostnadsutveckling så att brukarna vågar satsa och ingå skötselavtal.
- En marknad som efterfrågar och är beredd att betala för med certifierat naturbeteskött.

Texten nedan är ett utdrag ur en av de 11 intervjuer som Ola Jennersten WWF gjorde med stora och små naturbetesbönder från Skåne i syd till Västerbotten i norr, i Dalsland i väst och Öland i öst.

Förslagen och intervjuerna finns sammanställda i skriften Naturbetesbönder 2017.

Horns kungsgård är ett stort naturreservat, tillika ett Natura 2000-område, med 629 hektar hagmarker, lövskogar, enbevuxna alvarsmarker och torrängar, lövängar och klintkust. Här finns dessutom en insjö, Hornsjön, och flera kärr.

– Att få ta över ett sådant här ställe är en chans som man bara får en gång i livet, inleder Hanna när hon och Bo berättar om varför de bor på Horns kungsgård på Öland.

– Det var 2007 när vi kom hem efter semestern och vårt barn Alvin var ett år som planerna började ta form, minns Bo. Hannas far Stefan var då 60 år och jag undrade vad som skulle ske med allt arbete Stefan lagt ner på gården. Det visade sig att Stefans vision var att en av döttrarna skulle ta över gården.

– Det var ganska självklart att jag skulle bli den som tog över, trots allt, menar Hanna. Jag hade jobbat här och kände djuren väl, samtidigt som min syster sa att hon inte var intresserad. Så 2012 blev vi de nya arrendatorerna när Stefan gick i pension.

Som bas har Hanna och Bo 160 dikor som betar naturreservatet, och de brukar cirka 100 hektar vall, varav den största delen är arrenderad åkermark från närliggande äldre gårdar som numera är nedlagda. Några av dessa skiften har en historia ända från järnåldern.

– Produktionsdelen av vårt företag omfattar framför allt försäljning av livkalvar och endast en liten del går till slakt, berättar Hanna som ansvarar för djuren. Jag är inte intresserad av slakt, jag gillar de levande djuren och så behöver vi ett bra betestryck för att sköta markerna och då behövs vuxna betesdjur, helst dikor med kalv.

– Det är landskapsskötseln som ger mest inkomster, berättar Bo som ansvarar för maskindelen av företaget.

Omkring 75 procent av inkomsterna kommer från EUs ersättningar. På grund av att ersättningarna utgör en så stor andel av våra inkomster är de ett stort problem och skapar en stor oro.

Riktigt så var det inte när Hannas pappa Stefan hade Horn, då flöt det på bättre. Idag behöver Hanna och Bo slåss för allting.

Representanterna från Lantbruks- och naturvårdsavdelningarna på Länsstyrelsen i Kalmar har också olika krav på gårdens drift. Naturvården vill ha kvar buskar och bryn medan lantbruk kräver öppnare landskap.

– Till slut fick vi representanter från båda sidor att komma hit och själva diskutera fram en lösning, minns Bo.

– Idag har den person som tidigare jobbade på lantbruk bytt jobb och arbetar nu på natur vilket är bra, fortsätter Bo. Horn är ju ett drömområde för naturvården och är troligen ett av landets mest artrika naturreservat!

"Naturbetesböndernas arbete är absolut nödvändigt för att vi ska kunna behålla jordbrukslandskapets rika växt­- och djurliv. I berättelserna lyfter naturbetesbönderna fram vardagens och arbetets glädjeämnen, men pekar också ut de problem som de nödvändiga EU­-ersättningarna orsakar.

Huvuddelen av de intervjuade är mycket positiva till att leva och verka på sina gårdar och vill gärna att deras barn tar över och fortsätter driften. För dem är inte ekonomin det viktigaste, utan glädjen med alla blommor, fjärilar och fåglar och att kunna bo i detta vackra landskap. Det för­ klarar kanske varför vi fortfarande har betade natur­betesmarker kvar i Sverige.
Trots denna vilja finns det tyvärr ingen garanti för att vi kommer att klara dessa marker i framtiden och därmed lyckas nå våra officiella miljömål. Flera viktiga faktorer för ett uthålligt brukande har tydligt framkommit i de följande intervjuerna." (Fil. dr. Ola Jennersten, Världsnaturfonden WWF är expert inom biologisk mångfald och internationella naturvård)

Naturbetesbönder 2017 är ett projekt som genomförts i ett samarbete mellan WWF och Naturbeteskött i Sverige ideell förening och bygger på projektet Naturbetesmarker som drivits av WWF under ett kvarts sekel.

Rapporten kan du ladda ner här.