Arid AB

Amerikanska forskare sågar Villaägarnas påståenden om elektroosmos.

Nyhet   •   Sep 12, 2016 21:52 CEST

Så kallad elektroosmotisk pulsteknik (EOP) är sedan länge en internationellt vedertagen metod för att hindra uppstigande markfukt att tränga in i porösa (kapillära) material som t.ex betong. Tekniken är vetenskapligt verifierad i en mängd olika tester, både i laboratoriemiljö och i fält. De kanske mest ingående är utförda av U.S. Army Corps of Engineers, som ansvarar för underhållet av samtliga militära och federala byggnader i USA, från ammunitionsförråd och personalbostäder till Federal Reserve i Washington D.C. och Vita Huset. Som en bekräftelse på forskningens nivå belönades man 2011 med den prestigefulla utmärkelsen IEEE Division New Electrochemical Technology Award från The Electrochemical Society, ett sällskap som räknar ett antal Nobelpristagare som medlemmar, t.ex. 2014 års pristagare i fysik Isamo Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura. Trots detta och trots 10.000-tals installationer runt om i världen framhärdar Villaägarnas Riksförbund att tekniken inte fungerar. Inte under några som helst omständigheter. I samband med detta avfärdar man ovannämnda forskning som oseriös och ovederhäftigt.

Vi har konfronterat en av de främsta forskarna vid U.S. Army ERDC-CERL, Michael K. McInerney, P.E.(klicka på namnet så kan du ta del av hans imponerande meritförteckning) med Villaägarnas påståenden och här kan du läsa hans svar.

Villaägarna första invändning att resultaten från fälttesterna är utan värde eftersom man inte kontrollerade andra faktorer som kunde påverka resultaten, t.ex. regn, temperatur och ventilation.

Michael K. McInerney svarar att det inte var nödvändigt att kontrollera dessa faktorer så länge som vi mätte dessa och tog med deras effekter i beräkningen. Dessutom genomfördes kontrollerade laboratorietester för att verifiera teorin om EOP-tekniken och hur den fungerar.

Villaägarna andra invändning är att resultaten från fälttesterna berodde på reparation av sprickor.

Michael K. McInerney svarar att detta är en vanligt förekommande missuppfattning. I vissa fall räcker det med att laga sprickor, det beror på hur vattnet/fukten transporteras genom betongen. Om det endast transporteras genom sprickor (och utan förekomsten av hydrauliskt tryck) så räcker det med att reparera sprickorna. Men om vattnet/fukten transporteras genom porerna i betongen och det förekommer ett hydrauliskt tryck (d.v.s. kapillärt uppstigande markfukt) så är EOP-tekniken det enda sättet att stoppa det.

Villaägarnas tredje invändning är att resultaten från laboratorietesterna inte är giltiga eftersom man använde "dopat" vatten (d.v.s. vatten med en högre salthalt än "vanligt" vatten) och att detta resulterar i en betydligt högre flödeskapacitet än under normala betingelser.

Michael K. McInerney svarar att vi använde "dopat" vatten för att öka flödeskapaciteten (och därmed förkorta testperioden). Vi använde de standardiserade kemikalier i den mängd som föreskrivs av ASTM (American Society for Testing and Materials) för tester av elektroosmos. Vi genomförde dessutom flera tester där vi använde "vanligt" vatten för att verifiera EOP. (Denna fråga retade upp mig. Det är uppenbart att de [Villaägarnas Riksförbund] varken har läst eller förstått beskrivningen av den elektroosmotiska processen, i synnerhet när det gäller den roll som joner och katjoner spelar. Sannolikt vill de inte förstå. Jag rekommenderar dem att läsa Tikhomolovas bok [Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993] som innehåller många publicerade referenser om electroosmos.)

Vi uppmanar alla som är tveksamma inför att dränera med hjälp av elektroosmos att jämföra de forskningsrapporter, forskare och referenser som är för denna teknik med de källor som Villaägarnas Riksförbund lutar sig mot. Be gärna Villaägarna om meritförteckningarna för deras så kallade experter.

P.S. En annan forskare vid U.S. Army ERDC-CERL som har bidragit till ovannämnda forskningsresultat är Vincent Hock. Du kan läsa om hans meriter här. D.S.