Malbas Nation

In the Spotlight: Andrée Michelsson

Nyhet   •   Aug 02, 2014 20:00 CEST

17-årige Andrée Michelsson fick ett erbjudande från Saint Andrews High School i USA. Tre dagar senare fick han en fraktur i foten. Drömmen om USA försvann, men tack vare dubbelt medborgarskap väcktes en ny dröm hos den unga talangen. 

För drygt ett år sedan blev Andrée kallad till svenska U16-landslaget för första gången. Tidigare under våren hade hans Malbas P97 tagit hem guld i både Göteborgsfestivalen, SM och Scania Cup. En prestation som saknar motstycke i den moderna ungdomsbasketens historia.

- Den säsongen hade jag visat upp mig ganska bra och blivit matchens lirare flera gånger i de stora sammanhangen. Jag tyckte att jag förtjänade en chans, och till slut kom den. Det gick helt okej för mig på lägret, men jag var inte bland de 12 spelare som fick åka med till England och spela landskamper.

Trots att det inte var första gången Andrée fick stanna hemma i Malmö när de andra åkte på spännande uppdrag var det inget som drog ner honom. Precis som andra gånger omvandlade han motgångarna till motivation och tränade hårdare och hårdare.

- Mina föräldrar undrade alltid var jag var, för jag brukade komma hem så sent på kvällarna. Men de visste ju att jag var i hallen och försökte bli bättre. Jag ville alltid träna med herrlaget, men då var jag tvungen att spela både bättre och smartare. Det är ingen lätt uppgift att konkurrera med John Fitzgerald och de andra.

Henrik Svensson är head coach för Malbas herrlag och Malmö Basketgymnasium. På bara ett år har Andrée gjort stort avtryck hos sin landslagsmeriterade tränare.

- Andrée är en mycket målmedveten spelare. Varenda träning och match kör han på högsta intensitet och han har en tuff spelstil. Hans höga basket IQ och ledarskap är en enorm tillgång för oss på Malmö BG.

Säsongen 13/14 såg ut att kunna bli en riktig höjdare, trots att laget åkt på en snöplig förlust i SM-finalen mot Södertälje. Huvudtränaren för Saint Andrews High School hade sett videos på Andrée på Youtube och hade ett färdigt erbjudande till honom. Allt som krävdes var att han flög dit och provtränade. En dröm för alla ungdomar som strävar efter att en dag få spela i de stora ligorna. 

- Jag hann inte berätta det för så många. Tre dagar senare fick jag en fraktur i foten och visste direkt att det var kört. Det var en helt vanlig match i skånska U20-serien, men min kropp var så sliten att det hade kunnat hända när som helst enligt läkaren.

Som tur var fanns det ytterligare en tränare som fått upp intresset för Andrée. Efter tre månaders frånvaro och en intensiv rehab hade det blivit dags för några riktigt goda nyheter. Huvudtränaren för Islands U18-landslag hade sett 17-åringen spela under Scania Cup och såg en plats för honom i truppen. Det var aldrig någon tvivel om han skulle åka. Med dubbla medborgarskap och släktingar att bo hos var det bara att flyga över till nästa läger och sikta mot stjärnorna. Bokstavligen.

- Efter träningarna med U18-landslaget gick jag och tränade med Stjärnan, ett av Islands bästa seniorlag. Det var nog det mest fysiska jag varit med om. I Island tar dom varenda kontakt och tvingar en att steppa upp, så jag lärde mig jättemycket den veckan."

- Så vem av dina föräldrar är det som är islänning? Inte din pappa väl?

- Nej, säger Andrée med ett leende, det är min mamma som är islänning. Min pappa är syrier. Ganska sjuk kombination, jag vet. Det är ifrån honom jag har fått det där hjärtat. Han skriker ju mycket på matcherna och så.

De flesta som någonsin sett en match med Malbas P97 kan enkelt peka ut vem Andrées pappa är. Majoriteten av basketföräldrarna i Sverige tar nämligen inte med sig megafonen till matcherna. Om de nu äger en, vill säga.

- Jag och min pappa kommer aldrig komma överens. Det är nog lite grejen med oss. Men han hjälper mig mycket och det är han som brukar filma mina matcher ibland också. Han påminner mig alltid vad som krävs av mig om jag vill komma dit jag vill. Han vill verkligen att jag ska lyckas med min sport. 

Den isländska coachen såg även han potentialen i Andrée. Efter en supervecka med träning i både ungdomslandslag, pojklag och seniorlag satte de sig ner för att diskutera den närmaste framtiden.

- Du har ett stort beslut att ta, sa han. Innan du kan börja spela för något U18 landslag måste du bestämma vilket det blir. Det är inget vi kan fuska med. Inte förrän du blir aktuell för seniorlandslagen kan du göra en övergång igen, det kommer vi att skriva papper på. Gå hem och tänk noga igenom vilket land du vill representera de kommande åren.

Inte förrän efter jul måste Andrée ha bestämt sig, men efter att ha suttit ned med honom i över en timme går det att ana vilka rötter som drar hårdast.

- Om du var tvungen att välja idag, vilket lag attraherar dig mest?

- Då blir det nog Island. Med tanke på stämningen i laget och allt runt omkring. Jag fick en så positiv känsla direkt när jag kom dit, jag hade gärna velat fortsätta där. Samtidigt är flera av mina lagkamrater från Malbas med i Sveriges trupper, och det är trots allt här jag vuxit upp. Det är absolut inget lätt beslut att ta, men jag vet att jag kommer få många ovärderliga erfarenheter oavsett vilket land det blir.

En sak är i alla fall säker. Det är ingen slump att Andrée Michelsson är aktuell för två av Skandinaviens bästa ungdomslandslag. Med en synnerligen stor passion för sporten och en träningsvilja som får de flesta att se lata ut, är han en av de många ungdomar som förväntas sätta Sverige, eller kanske Island, på den internationella basketkartan.


Skribent: Linus Dubbelman