Vårdalstiftelsen

Dags att ändra på den grundläggande värderingen

Nyhet   •   Apr 24, 2012 16:22 CEST

Thorbjörn Larsson kommenterar Peje Emilssons artikel i DN, ("40-talisterna måste själva börja betala en del av omsorgen").

Peje Emilsson tar, på DN 2012-04-22, under rubriken ”40-talisterna måste själva betala en del av omsorgen” upp en frågeställning som alltmer börjar bli brännande. Peje pekar på bristen på resurser inom äldreomsorgen och det gap som sedan ganska länge råder mellan tillgång och efterfrågan inom denna del av välfärden. Denna analys är värd att ta på största allvar. Det borde för länge sedan skapats en blocköverskridande kommission som under en längre tid fått uppdraget att se på denna frågeställning. Per Borg gjorde en lovvärd ansats för några år sedan som effektivt tystades ner, förmodligen av politiska skäl.

Men denna fråga kan inte gömmas under mattan. Peje är som bekant helt inne på att välfärdens grund skall vara gemensamt finansierad genom skattemedel. Det går inte att beskylla honom för att vara ”privatfinansieringskramare”. Nej det handlar om en seriös vilja att våga se verkligheten och faktiskt göra något åt den.

Jag delar helt Pejes analys och slutsats men vill lägga till ett perspektiv som handlar om grundläggande värderingar.

Ingen enda svensk kan med hedern i behåll säga att valet av bil, sommarstuga, klädstil, mat eller fritidssyssla borde underställas ett normsystem där alla skulle välja samma sak. Tanken känns mer än absurd. Ändå är det närmast omöjligt att föra resonemanget om variation inom äldreomsorgen utifrån ett individperspektiv där det är möjligt att göra egna val och därmed finansiera dessa ur egen plånbok. Kanske beror detta på att äldreomsorg oreflekterat ses som ”vård av en sjukdom som obevekligt leder till döden”.

Genom att byta tankemönster och se vad det faktiskt handlar om kanske detta med egen finansiering också kan lösa sig. För äldreomsorg är inte något som handlar om vård primärt, att åldras är ingen sjukdom i sig. Äldreomsorg är det arrangemang som skapar en meningsfull vardag för den som av olika skäl inte riktigt klarar allt själv. Det är alltså fråga om ett assisterat vardagsliv, en fortsättning på det liv man levt hittills. I det perspektivet kan det inte vara särskilt kontroversiellt att få använda egna pengar för att göra olika val.

När det gäller den senaste pensionsöverenskommelsen gick det till slut att få ihop en blandad finansiering så det borde inte väl inte vara alltför komplicerat när det gäller välfärdens finansiering heller.

/ Thorbjörn Larsson, VD Vårdalstiftelsen