SCM Secure

DEBATTARTIKEL: SVEKET MOT SVERIGES VIKTIGASTE YRKESGRUPP !

News   •   Jul 01, 2016 15:42 CEST

Mitt i examenstider när alla sjunger ”den blomstertid nu kommer” är det lätt att fyllas av toner i moll, när man inser att lärarkåren saknar möjligheter att utföra ett professionellt arbete när de sätter betyg. Detta av det enkla skälet att skolans huvudmän, kommunerna och friskolorna, inte har tagit sitt ansvar för lärarkårens fortbildning och gett dem tillräckliga kunskaper och färdigheter i det ”nya” betygssystemet som infördes i samband med skolans kommunalisering. Det menar Bo Sundblad, f.d. lektor i pedagogik vid Stockholms universitet och Eva Pethrus, VD för skolutvecklingsföretaget Smart Classroom Manager AB, De kräver att lärarkåren ges fortsatt utbildning i kunskapsbedömning och betygssättning och tid för kollegiala samtal som en del av betygsättningsarbetet.

Den svenska skolan skulle lämna det relativa betygssystemet på -90 talet. Förändringen innebar att gå från ett summativt betyg, som enbart byggde på resultaten från enskilda prov, eller examinationer av olika slag, till ett progressivt betygssystem. Detta innebär att läraren vid betygssättningstillfället ska göra en kunskapsbedömning som bygger allt på vad läraren vet om elevens kunskaper; dvs. kunskapsomdömet ska utgå ifrån vad eleven slutligen kan. Konkret innebär det att provresultaten som ingår i bedömningen ska vägas in på ett sätt som tar hänsyn till vad elever slutligen lärt sig under terminen; dvs också efter provtillfällena.

Många elever och lärare vittnar om att skolan fortfarande lever kvar i det gamla betygssystemet. Att, som nu sker, använda det gamla sättet att bedöma inom det nya betygssystemet gör betygen rättsosäkra. Det är rimligt och förståeligt att detta missförhållande väcker ilska och klagomål både från elever och föräldrar och stark frustration hos våra pedagoger.

När Riksrevisionen 2006 granskade hur genomförandet av det nya betygssystemet gått, konstaterade man att lärarna inte fått en rimlig chans, varken att utbilda sig i det nya betygssystemet eller att under arbetstid samarbeta om de kunskapsbedömningar som ska göras. Situationen bedömdes så allvarlig, att man föreslog en lagstiftning för att garantera att tid för gemensamt arbete med kunskapsbedömningen. Idag, tio år senare, varierar fortfarande möjligheterna till sambedömningar mellan olika huvudmän. Det finns inte heller någon fortbildningstid reglerad i avtal gällande detta, mycket viktiga och centrala område i skolans verksamhet; som också är centralt när det gäller skolutveckling.

Vi menar att en mycket stor grupp lärare fortfarande behöver få tid och hjälp för att sätta sig in i hur de ska göra bedömningar och sätta betyg. De behöver också tid att tala med varandra och dela sina bedömningar med varandra. Från andra yrkesområden där man sysslar med professionella bedömningar vet vi att det kollegiala samarbetet både leder till kompetensutveckling, ökad trygghet och samhälleligt förtroende för yrkesutövarna. En rättssäker betygssättning är på samma sätt ett viktigt led i ansträngningarna att återskapa förtroendet för lärarna och höja läraryrkets status.

I andra rapporter kan vi läsa att svenska lärare generellt får mindre fortbildning jämfört med sina internationella kollegor. Vi kan också se att den fortbildning som ges är mindre relevant och angelägen i förhållande till det upplevda behovet. Konferenser och studiedagar tar upp tid, men ägnas i alldeles för liten omfattning till kollegial dialog kring kunskapsbedömning och andra gemensamma pedagogiska frågor.

Betygsättning sker under ämbetsansvar och huvudmännen för skolorna i Sverige har liksom rektorerna ansvaret för att lärarna har tillräckliga kunskaper om den gällande lagstiftningen. Och att de följer den. Att, som nu sker, ständigt skruva på och omtolka kriterier eller definitioner vid bedömningar är att gång på gång rycka undan förutsättningen för lärarna att göra ett bra jobb och utveckla långsiktiga strategier som alla vet håller över tid.

Samtidigt måste man som förälder komma ihåg att det finns och måste finnas ett utrymme för lärare att tolka och bedöma. Däri ligger lärarkårens professionalitet.

Så när ni nu får betygen från skolan där barnen går, kan förutsättningarna för lärare att göra riktiga underbyggda kunskapsomdömen som underlag för betygen variera stort mellan olika skolor och huvudmän, och så kan det inte fortsätta. Sveriges elever och lärare förtjänar bättre förutsättningar för sina bedömningar. Låt oss ge dem det.

Bo Sundblad,F.d. lektor i pedagogik vid Stockholms universitet, expert i bedömning och betygssättning

Eva Pethrus
VD för skolutvecklingsföretaget Smart Classroom Manager AB