Humagic Group

Engagerade medarbetare behöver vara sanna mot sig själva och ha modiga chefer

Nyhet   •   Feb 11, 2013 09:30 CET

Engagerade medarbetare behöver vara sanna mot sig själva och ha modiga chefer

Enligt Gallups studier är det bara 15% av medarbetarna som upplever sig som känslomässigt engagerade i arbetet i en genomsnittlig organisation. Snittet är beräknat på en studie på 10 miljoner medarbetare, fördelat över västvärlden, såväl offentlig som privat sektor.

Vad beror det på att så få känner ett engagemang för sitt arbete och för verksamheten de jobbar i? Vad beror det på att så många som 18 % definieras som motarbetare?

Tanken som slår mig är att det troligtvis inte är någon som är motarbetare när de anställs. Är det någon gång vi är entusiastiska och engagerade är det när vi precis fått förtroendet till ett nytt uppdrag, en ny tjänst, en möjlighet att bidra och göra skillnad. Jag har också svårt att tro att någon medvetet planerar att bli motarbetare. Det innebär att motarbetare är något vi blir på vägen. Varför då? Hur då? När då?

Jag har själv varit motarbetare. Jag blev motarbetare på ett jobb, i en verksamhet jag varit anställd i några år och stormtrivts. Det som hände var att med en ledning, kom nya värderingar och en annan inriktning. Egentligen var det inget fel på vare sig personerna i ledningen, värderingarna eller inriktningen. Felet var att det inte passade mig.

Jag ville inte jobba i den riktningen som ledningen hade bestämt. Jag hade svårt att bidra på bästa sätt utifrån mina styrkor, min erfarenhet och min kompetens. Jag började ifrågasätta, fortsatte att göra som jag gjort tidigare och tappade motivationen mer och mer. Min närmaste chef gav mig feedback. Det här dög inte. Jag fick skärpa till mig. Nu var det bestämt som det var och det var bara att gilla läget. Han hade rätt. Jag sa upp mig.

Hade min situation kunnat bli annorlunda? Hade jag kunnat bli känslomässigt engagerad igen och bidragit till det nya? Jag tror inte det. Det var för mycket i det nya som inte stämde med mig.

Däremot är jag övertygad om att många kan vara motarbetare i olika faser och situationer som faktiskt går att vända tillbaka till ett högt engagemang. Motarbetare kan vi nog bli alla till mans, i situationer då vi inte längre känner igen oss, då förväntningarna på oss förändras/ökas, då vi upplever att vår kompetens inte riktigt räcker till och då vi inte längre känner ett stöd och förtroende från vår chef.

Jag är övertygad om att i företag där det finns en öppenhet och ett mod hos både chefer och medarbetare att ha dialog om det som verkligen är, vart vi är på väg, vad som behövs för att verksamhet och individer ska utvecklas och hur det känns på vägen, har stora möjligheter att hantera förändringar och utveckling med bibehållet engagemang. Jag har även upplevt flera fall där engagemanget till och med har ökat, bara för att dialogen finns och människor är sedda i sin situation.

Min tro är att engagerade medarbetare behöver modiga chefer som vågar möta rädslor och som vågar se individer som just individer. Modiga chefer som vågar lita på att medarbetarna hittar sin väg till målet, och att de tar ansvar för att använda sina styrkor och erfarenhet på ett sätt som gynnar verksamheten. Om modet finns – finns förtroendet. Om förtroendet finns – kommer engagemanget. Om engagemanget finns – kommer prestationen.