Leverage

Ett småföretagarland - fullt av entreprenörer

Nyhet   •   Jan 12, 2010 19:49 CET

Efter lågkonjunktur, svininfluensa och en växande arbetslöshet avslutades året 2009 med beskedet om SAAB:s nedläggning. Det var inte bara Trollhätteborna som uttryckte bisterhet och förvirring. Sverige visade åter sin sårbarhet och bilden av det stabila storföretagslandet naggades än mer i kanten. Ofrivilligt var det som om många av oss hamnade i nått sorts krampläge. Och vad kunde vi göra i väntan på bättre tider? Vi vaccinerade oss, gjorde kostnadsbesparingar och internarbete.

Men så händer det något. Det blev vitt, iskallt och inte en dag försent fick vi ringa in ett nytt år, ett nytt decennium. Löpsedlarnas rubriker har plötsligt gått från moll till dur, vi reser oss upp och bestämmer oss för att se framåt och åter tro på att vi kan. Kraften kommer tillbaka, alla smått förvånade över att den en gång försvann. Den osvenska självsäkerheten tränger igenom och på varje kontor och arbetsplats kommer modet och vinnarviljan tillbaka. Vad är det som händer?

Det är som om det kollektivistiska Sverige bryter sig ur sin trygga vagga. Vana att bli omhändertagna och ”uppfostrade” att göra som vår granne eller kollega får vi plötsligt tron på vår egen individuella kraft. Vi gör vår röst hörd och kavlar upp armarna. Så går det en tid, och sedan som så ofta verkar kraften åter gå i dvala. Vad är det som händer? Varför blir det så? Kan vi hålla i den?

Det finns en bild av Sverige som ett storföretagsland. Men vem är det som egentligen driver Sverige framåt, storbolagen eller småbolagen? Sverige har över 900 000 företag där endast 0,1 % av alla dem är storföretag (250 anställda eller mer) medan hela 74,4 % utgörs av enmansföretag. Mikroföretagen (1-9 anställda) utgör 21,5 %, småföretagen (10 – 49 anställda) 3,2 % och de medelstora företagen (50 – 249 anställda) utgör 0,5 % av Sveriges företag. Detta enligt SCB.

Sverige är inte ett storföretagsland, vilket är en ganska grov felvriden uppfattning. Vi är ett land fullt av entreprenörer! Sverige skulle kunna ses som en puttrand gryta där vi som individer har en otrolig kraft att använda oss av. Ibland lyfter vi på locket och låter en del av det sippra fram, exempelvis vid de årliga årsskiftena. Men varför matas vi med det omvända? Varför hålls vi kvar i en tanke om att vi måste vara omhändertagna, fria att göra som vi vill men inom de angivna ramarna. Är det fortfarande lite ”fult” att lyfta fram individen? För att bara se på hur skolväsendet idag ser ut. En form för alla, där vi alla stöps en efter en i samma mall. Vi kan mer, och det vet vi om. Nu ska vi bara se till att hålla i den.

Vi kan!

Josefin Bergenlind, kommunikationsstrateg på leverage - more with less