MedieMakeriet

Familjen friidrott

Nyhet  •  2012-08-29 07:08 CEST

Familjen Granlund i Skellefteå delar samma fritidsintresse - friidrott - och det märks tydligt att de alla trivs bra på friidrottsanläggningen Norrvalla.
– Jag gillar kamratskapen och gemenskapen i långdistansgruppen, säger mormor Inger.
– Den goda stämningen finns i hela föreningen, påpekar mamma Malin och får medhåll av barnen Henrik och Erik.

66-åriga Inger, som är gift med Dan, inledde sin idrottskarriär i skidspåren.

– Sen blev det mer och mer löpning. Jag började med att springa Broarna Runt och efter det sprang jag allt längre sträckor.

Hon, som tränar för att hålla sig i bättre trim på ålderns höst, har sprungit tio Stockholms Marathon sedan 1997.

– Jag sprang maran i Berlin 1995. Det var en häftig upplevelse, men jag hade förskräckligt ont efteråt på grund av otillräcklig träning.

Lidingöloppet

Hennes bästa marathonminne är från Honolulu 2003.

– Det var en fantastisk upplevelse att få springa den maran.

Inger har också sprungit flera Lidingölopp på de två distanserna 15 och 30 kilometer sedan 1983.

– Jag har sprungit loppet varje år om jag har varit skadefri, så det har blivit 22 stycken hittills.

Duktig löpare

Hon gick över till att springa 30 kilometer när hon tröttnade på att stå och vänta på maken Dan som sprang den längre distansen.

Dan, som var i Stockholm vid vår träff på Norrvalla, började springa i 30-årsåldern.

– Han är en duktig löpare med drygt tio Stockholm Maraton i benen och i år tillhör han den absoluta toppen i Sverige i klassen H 70.

I juli sprang makarna Jubileumsmarathon i Stockholm tillsammans med drygt 10 000 andra löpare från över 60 länder.

Historiskt lopp

– Vi sprang samma sträcka som de sprang för 100 år sedan.

Inger kom i mål på tiden 4:47:41 och Dan gick i mål på tiden 3:34:54 i det historiska loppet.

Makarnas mål var inte att vinna eller att prestera några topptider i den kungliga huvudstaden.

– Vi ville bara njuta av upplevelsen och komma i mål.

Styrelseledamot

Malin, 44 år, har ingen bakgrund alls som friidrottare.

– Nää. Inte det. Jag höll själv på med volleyboll, simning och skidor i unga år.

Nu är hon styrelseledamot i Skellefteå AIK Friidrott sedan 1,5 år tillbaka och hennes ansvarsområde i styrelsen är marknadsföring.

– Jag är bara en vanlig förälder som har tagit ett steg till och engagerat mig i barnens idrott på det här sättet.

Friidrottsskolan

16-årige Henrik, som går friidrottsgymnasiet i Skellefteå, har hållit på med friidrott länge.

– Jag började i friidrottsskolan när jag var sju år gammal och tyckte att det var jätteroligt, så på den vägen är det.

Han har bytt grenar ganska mycket genom åren och i dag satsar han främst på höjdhopp och medeldistans.

– Jag har tagit 1,54 centimeter i höjd på tävling och 1,72 centimeter på träning.

Ryggproblem

Henrik håller med om att grenkombinationen är ganska ovanlig inom friidrottsvärlden.

– Jag hoppar höjd för att det är roligt och springer medelsdistans för att jag känner att jag har potential att bli bra på det.

Nu har han inte tävlat på länge.

– Jag har dragits med ett skador länge. Nästan två år. Har problem med ryggen.

Lagom långt

10-årige Erik följde tidigt med resten av familjen till olika friidrottsevenemang och nu har han själv hållit på med friidrott i ungefär tre år.

– Springning är kul. Bara det är lagomt långt.

Pappa Håkan Ståhlbröst (?) tycker att Erik ska satsa på löpning, men själv är han just nu inne på att hoppa tresteg.

– Jag är ganska bra på att hoppa.

OS i London

Trots att hela familjen delar samma intresse, så pratas det inte bara friidrott när den träffas och trivs i hop.

– Det är väl främst framför tv-n som vi pratar friidrott och under OS i London blev det mycket löpning att titta på, berättar Inger.

– Vi har aldrig heller kuskat runt tillsammans mellan olika tävlingar hela somrarna, tillägger Malin.

Det är främst Henrik samt hans mormor och morfar som är på resande fot i olika friidrottssammanhang.

Fin kamratanda

– I år har jag varit på tävling i Haparanda och på världsungdomsspelen i Göteborg, berättar Henrik.

Över påsken i våras var han också på ett träningsläger i Spanien.

– Vi var tio-tolv ungdomar från föreningen som åkte dit. Läger är alltid bra för både den individuella träningen och för gruppkänslan i träningsgruppen. 

Den fina kamratandan i gruppen bidrar starkt, enligt honom, att hans intresse för friidrott håller i sig.

Långdistansgruppen

Inger och Dan Granlund är också ute och tävlar en del varje år.

– I fjol var vi till Tromsö och sprang halvmaraton. I höst blir det Lidingöloppet igen. Sen lär vi nog också ställa upp i olika löpartävlingar i Skellefteå med omnejd, berättar Inger.

Föreningens långdistansgrupp, som har Kent Norström som ledare, åker dessutom alltid i väg på olika arrangemang under hela året.

– Om vi bara har tid och möjlighet så följer vi gärna med.

Mer smidig

Pensionären Inger tränar löpning och gymnastik fyra - sex gånger i veckan tillsammans med sin äkta hälft för att hålla sig mer smidig och rörlig.

– På vintern åker jag skidor också. I våras klämde jag och mina två döttrar Tjejvasan. Och när de flickorna åkte hem, så åkte jag öppet spår också.

Mellan träningspassan tar hon också hand om sex barnbarn.

– Ibland är jag helt slut, säger hon och skrattar gott.

Träna på riktigt

Henriks högsta önskan är naturligtvis att bli skadefri, så att han snart kan börja träna på riktigt igen.

– Jag behöver träna minst fyra gånger i veckan för att bli allt bättre och målet är så klart att lyckas bra i de grenar som jag håller på med.

Malin, som emellanåt får vara förälder också och skjutsa barnen till träningen, har sex möten per år med föreningens styrelse.

– Mellan mötena blir det också en del ideellt arbete. Det handlar väl om några timmar i månaden. Lanseringen av vår nya Facebook-sidan i sommar krävde till exempel en del engagemang.

P-O Sjödin/MedieMakeriet


You haven't completed the steps for your Hosted Newsroom

You haven't entered a correct link to your helper.html file for your Hosted Newsroom. Go to Publish and complete the steps.