St. Hippolyt Sverige AB

Foderskolan - Del 2 Grovfoder: skörd, konservering och utfodring

Nyhet   •   Maj 30, 2014 09:00 CEST

Del 2 Grovfoder: skörd, konservering och utfodring

Basen i alla hästars foderstat är grovfoder. Det finns i flera olika former men alla innehåller generellt mycket växtfiber, oftast lite socker och väldigt lite stärkelse.  Det vanligaste grovfodret är vallfoder som framförallt består av gräs och baljväxter men även halm och örter räknas till grovfoder.

Halm är fiberrikt och ger hästarna en lång ättid och är ibland ett bra komplement till vallfodret. Hästar vill helst äta ca 15-18 timmar per dygn och det är inte alltid lämpligt att tillgodose hela tuggbehovet med ett näringsrikt vallfoder. Det man ska tänka på när en del av vallfodret ersätts med halm är att halmen innehåller en del energi men i princip inget protein alls. Även överviktiga hästar som bantas behöver ha en bra balans mellan energi och protein i foderstaten.

Till vuxna hästar rekommenderas en kvot på ca 6 g smältbart råprotein per MJ omsättbar energi. Till unga hästar och dräktiga/digivande ston behövs en högre kvot. Generellt kan man säga att ju yngre individen är desto mer protein behöver den i förhållande till energimängden.

Det näringsinnehåll som vallen har när den skördas är det som avgör vilket näringsinnehåll det blir i det konserverade vallfodret, det som framförallt kan skilja mellan de olika konserveringsmetoderna är sockerhalten.

Om vallen skördas till ensilage (ts-halt under 50 %) sker en syrakonservering genom att mjölksyrabakterier i vallen använder sockret till att göra mjölksyra.

I hösilage som är ett torrare, inplastat vallfoder (ts-halt över 50 %) sker mindre av denna syrakonservering. Ju torrare vallfodret är desto mindre syrakonservering sker det (och mindre socker förbrukas). När man kommer upp i ts-halter över 70 % blir hösilaget mer en lufttät lagring av hö och man har ingen syrakonservering alls.

När vallfoder konserveras som hö är det genom torkning, först på fältet och sedan eventuellt ytterligare torkning på skulle. Hö behöver ha en ts-halt över 84 % för att inte mikroorganismer ska kunna tillväxa. Med en så hög ts-halt är det lätt hänt att hö drar till sig fukt från omgivningen, om det händer kan mögelsvampar snabbt tillväxa och höet blir förstört. För att hindra att detta sker kan man täcka höet med exempelvis ett lager halm.

För att få ett högre proteininnehåll i vallfodret gödslar man ofta med kväve. Man kan även så in baljväxter, vanligast är rödklöver. Baljväxter har kvävefixerande bakterier som lever i symbios (samarbete) med rötterna, tack vare detta kan baljväxterna ta kväve från luften ner i marken som både de själva och gräset i vallen kan använda till att bilda protein. En blandvall är därför oftast att föredra både för hästens och miljöns skull!