B3 Healthcare Consulting AB

Nytta för verksamheten

Nyhet   •   Mar 21, 2018 17:27 CET

Både vård och teknik har sjuksköterskan Sofie Bäck Berglund med sig i hjärta och hjärna. Idag blir erfarenheterna en ovärderlig tillgång när verksamhetsnytta ska skapas.

Både vård och teknik har sjuksköterskan Sofie med sig i hjärta och hjärna, ända sedan hon var barn. Idag blir erfarenheterna en ovärderlig tillgång när verksamhetsnytta ska skapas.

– Det är så roligt med utvecklingsarbete, utbrister Sofie Bäck Berglund när hon berättar om vägen från jobbet som intensivvårdssjuksköterska till nuvarande uppdraget som konsult för B3IT Healthcare på Inera.

–Första gången jag var med att anpassa ett journalsystem insåg jag att min erfarenhet var ovärderlig för just verksamhetsnyttan.

Genom förståelse för vad verksamheten behövde, skapades den gången ett journalsystem som var väl anpassat till behoven. Samarbetet med leverantören blev en positiv upplevelse för Sofie. Hon kunde tala om vilka behoven var, och sedan anpassades systemet tills det blev en välfungerande lösning för verksamhetens dagliga arbete.

– Vi fick ihop något bra, genom samarbete och erfarenheter. Det är ju så digitalisering av vården behöver se ut; att se till verksamhetsnytta och sedan knyta ihop det med it.

För tillfället handlar Sofies dröm för vården om att fasa ut ”alla uridiotiska tidböcker”. I det fallet tycker hon att det är vården som ska backa lite och lita mer till de tekniska möjligheterna – och ännu mer på patienternas potential.

– Vården är livrädd att patienter ska boka fel. Men jag tror att patienterna själva vet väldigt väl vad de behöver hjälp med. Där måste vården släppa taget lite. Det finns jättejättebra möjligheter för bokning genom exempelvis 1177.se, som fler kunde ansluta sig till.

Just 1177 är det som Sofie arbetar med nu, närmare bestämt som tjänsteförvaltare för 1177 Vårdguiden på telefon. Sedan nyår sker arbetet från Ineras lokaler, tidigare satt hon på en annan del av söder i Stockholm, då det rikstäckande arbetet var utlagt på SLL, Stockholms läns landsting.

Redan som barn läste Sofie böcker om sjuksköterskan Lotta som glamouriserat skildrat arbetade i Afrika.

– Jag har alltid tyckt att det verkade spännande att hjälpa andra. Och efter de där böckerna trodde jag att jag skulle jobba utomlands.

Vård blev det, men aldrig utomlands. Sofie som varit skoltrött tänkte att vårdlinjen var en lagom utbildning, men vantrivdes som undersköterska inom långvården. Istället blev det sjuksköterskeutbildning vid Södersjukhuset där hon blev kvar i många år. Arbetet på medicinintensiven fick henne också att läsa specialistutbildningen.

– Det är fortfarande ett av de roligaste jobb jag haft, även om det var slitsamt. Eftersom det var renodlat medicin hade vi både vakna hjärtpatienter och andra som låg nedsövda i respirator. Det var alltid roligt att jobba där.

– Mitt intresse för apparatur hade jag också nytta av. Då, 1989, var vi norra Europas mest datoriserade intensivvårdsavdelning. Vi gick faktiskt rond med en liten datorskärm som visade värden och kurvor.

Det tekniska intresset uppmuntrades tidigt hos både henne och systern, som redan som barn bland annat var med och renoverade familjens 1700-talshus i Funäsdalen, dit familjen gärna åkte för sitt stora skidintresse.

– Fortfarande är mycket av det tekniska och praktiska på mitt bord här hemma.

Men när barnen sedan kom, var de slitsamma 16-timmarspassen på intensiven svåra att kombinera med familjelivet. Då började Sofie istället arbeta med den då regionala sjukvårdsrådgivningen, för att några år senare börja vid Cityakuten, där hon blev kvar i många år.

Vid ett par tillfällen har livet dock satt stopp. Ena gången var när ett diskbråck först drabbade med enorma smärtor, följt av operation och lång rehabilitering. En annan gång blev det utmattningssyndrom efter en tid med stor arbetsbelastning. Men båda gångerna har kriserna ändå lett till något konstruktivt i slutänden.

– Att komma tillbaka var visserligen väldigt jobbigt, men det gjorde mig också väldigt stark.

Efter diskbråcket tog Sofie en paus – av det mer arbetskrävande slaget – och utbildade sig under ett år till databasadministratör.

– Det var så många datamänniskor där! Från början fattade jag inte något, inte ens begreppen de använde. Det var 30 som började utbildningen men vi var bara sex som gick igenom. Sedan har jag ju inte precis arbetat med det. Men det gav mig styrkan att ’ingenting är omöjligt’. Man får tro på sig själv och kämpa på.

Utmattningssyndromet gav färre positiva erfarenheter.

– Man blir aldrig samma stresståliga människa någonsin igen, tror jag. Men jag är förbaskat envis och jag är noga med att bevaka mina kolleger så de inte arbetar för mycket. Det är bättre att sätta gränser i tid.

När Sofie var redo att ta steget från vården till konsultvärlden valde hon B3IT Healthcare just för företagets fokus på kombinationen av erfarenhet från både vård och e-hälsa hos sina konsulter. Ända sedan hon började 2015 har hon jobbat för 1177 Vårdguiden på telefon, som huvudprojektledare och tjänsteförvaltare, där också fler kolleger från B3IT Healthcare arbetar. Till uppgifterna hör att utveckla tjänster kring statistik och fakturering med hjälp av business intelligenceverktyg .

– Fortfarande tänker jag på åren som intensivvårdssköterska som väldigt roliga, men jag saknar det inte. Nu vill jag istället arbeta för att avlasta sjuksköterskor från administrativa uppgifter, så att de kan fokusera på sitt egentliga uppdrag.

ANNA HAGNELL
anna.hagnell@b3it.se

Sofie Bäck Berglund
På B3IT Healthcare: Sedan augusti 2015. Tjänsteförvaltare och huvudprojektledare vid 1177 Vårdguiden på telefon.
Bor: Solna
Ålder: 54 år
Familj: Maken Jonas, fondinformatör, och två nyligen utflyttade döttrar, 23 och 20 år.
Utbildning: Sjuksköterskeutbildning 1986, vidareutbildning i intensivvård 1992, databasadministratör 2004 och enstaka kurser i, bland annat, ledarskap
Fritid: Älskar att resa, träna på gym, promenera i naturen, laga mat och umgås med vänner och familj.
Det visste du inte om Sofie: ”Den där tokiga databasutbildningen! Det är en av de mest oväntade saker jag gjort. Den bryter liksom mot allt annat jag gjort…”