Amzungo Volontärresor

Reseberättelse: Mor & dotter på Sri Lanka

Nyhet   •   Feb 01, 2013 17:39 CET

Med min 15-åriga dotter som volontär i Sri Lanka

-Tag 15 stycken sköldpaddor var, bär ner dem till havet och släpp ut dem.

Isuro gav oss instruktionerna och jag kände hur jag fick gåshud. Solen höll på att sjunka ner i havet och vi bar andäktigt våra 15 små sköldpaddor till sandstranden och såg dem kravla mot havet, där slutligen en våg förde dem ut mot djupt vatten.

Det var min och Lovizas  - min 15-åriga dotter -  tredje volontärvecka på Sri Lanka. Den första veckan tillbringade vi på ett hem med handikappade flickor, den andra tillsammans med elefanter och så den tredje med utrotningshotade sköldpaddor. Ett 20-tal vuxna sköldpaddor som fick mat, friskt vatten och skrubbades rena av oss. Vi grävde ned ägg djupt ner i sanden där de kläcktes för att sedan, som den magiska kvällen vi fick vara med om släppas ut i havet. Omväxlande, ibland hårt arbete som hela tiden kändes meningsfullt. Svetten lackade om mig när jag låg på alla fyra i sanden och höll stenhårt i den 50 kg tunga sköldpaddan som hade fått parasitägg lagda på sitt skal. De måste bort och det gillade hon inte. Betydligt mer vilsamt att mata de vackra sköldpaddorna med små fiskar och så den lilla verandan, byggd på pålar med underbar utsikt över Indiska Oceanen.

-Nej, men är du lite arg? Jag ska nog få dig att skratta igen. Nunnan Rosa Agnes som verkar ha hur mycket energi och glädje som helst att ösa över sin omgivning skrattar varmt mot den lilla flickan som precis kommit från sjukhuset. Jag håller flickan i min famn och försöker få munstycket med fuktig luft att pricka hennes lilla mun. Hemmet för de handikappade flickorna drivs av nunnor med små resurser men med mycket kärlek. Det är inte enkelt för mig att komma från det välbärgade Sverige och se alla utmaningarna. Men det är samtidigt stort att se nunnorna och de andra som arbetar ideellt för att ge de handikappade flickorna en värdig tillvaro. Jag och Loviza hjälper till på lektioner, packar plastsäckar med ris, kryddor, torrmjölk, kokosnötter som ska delas ut till fattiga familjer som kommer ner från bergen, ordnar julfest för flickorna och skrattar med dem när de frågar efter vad vi heter för vilken gång i ordningen vet jag inte. Och så frågar vi vad de heter. – Det är viktigt med namn, att de känner att de blir sedda, berättar Rosa Agnes.   

Samvaron med övriga volontärer var en härlig del av upplevelsen. På kvällarna runt middagsbordet eller på promenad i byn blev det många glada skratt och även allvarliga reflektioner och diskussioner mellan människor från både Holland. Tyskland, Israel, England, Tyskland och Australien. Loviza och jag började efter ett par dagar att tänka på engelska och ibland pratade vi till och med engelska med varandra av bara farten. Tack vare våra fantastiska koordinatorer fick vi unika ingångar till Sri Lanka. Vi fick till exempel tillfälle att följa med till både ett buddistiskt tempel och prata med två nunnor , prova meditation och Auyrveda-massage under mer än en timme.  

Att sedan landet Sri Lanka har en fantastiskt rik natur – vi såg både leoparder, lejon, vattenbufflar och krokodiler - och kultur att ta del av på lediga helger och kvällar och att människorna är mycket vänliga gjorde upplevelsen ännu större.

Jag önskar verkligen att fler upptäcker volontärresans fantastiska möjlighet! Och att få göra en sådan resa med sin dotter – det önskar jag alla!

/ Karin Stenlund

Läs fler reseberättelser hos Amzungo Volontärresor!