Ahrens Invest AB

Styrelsen på läktaren - vems är ansvaret?

Nyhet   •   Aug 11, 2015 14:02 CEST

Debatten om regelverket för styrelserna rasar.. Debatten har gällt börsnoterade bolag. Men problemet är bredare än så, speciellt för de företag som ska bli framtidens Elekta, H&M och Ericsson.

Som investerare och utvecklare av snabbväxande företag ser jag många exempel på att regelverket och det etablerade arbetssättet i styrelserna inta bara tar tid – det är direkt hämmande för utvecklingen.

Styrelserna kör med backspegeln istället för att se möjligheterna på marknaden genom vindrutan.

CMA – ”Cover my ass” – att säkra så att man inte har gjort något fel blir viktigare än att ta tillvara möjligheter som dyker upp. Men att inte agera eller att göra rätt med 100% beslutsunderlag, men för sent,  kan vara en väsentligt större risk än att agera nu med 80% beslutsunderlag och justera kursen efterhand. Styrelserna i snabbväxare måste ha denna dynamiska riskuppfattningen för att kunna vara ett stöd för ledningen och inte ett hinder.

Styrelser som i bästa välvilja detaljkontrollerar VD eller hela tiden skjuter fram sina hjärtefrågor skapar lätt en osäker ledning som ägnar tid till att producera rapporter och beslutsunderlag som de inte själva tror på till styrelsen. Tid som skulle kunna användas till att utveckla organisationen eller till kundbesök. Det om något är en risk. Att ta risken att visa tillit till ledningen och ge dem mandat att lita på sin intuition är i mina ögon oftast en mindre risk.

Den här inneboende konflikten, som är accentuerad i just snabbväxande företag, hämmar tillväxten.

Vad är då alternativet för styrelsearbetet?

Vi har hämtat inspiration från racingvärlden som präglas av hög fart och en stenhård disciplin.

Styrelsen ska inte sitta på läktaren och applådera (när det går bra) eller bua och berätta hur man borde gjort (när det går dåligt) Styrelsen ska inte heller ta över ratten och bli operativ. Det är lätt hänt när man blir så engagerad i företaget att det kliar i fingrarna att få vara med i loppet. Det händer tyvärr ännu oftare när företaget har motgångar – VD´n blir bombarderad med kritiska frågor och operativa lösningar som är mer eller mindre välbetänkta. Resultat att VDn blir en lydig marionett eller slutar. Båda lika illa.

Nej, styrelsen ska agera som depån i ett F1-lopp. Följa loppet hela tiden, försöka förstå möjligheterna för att vinna och ge föraren 120% stöd vid depåstopp.

Om styrelsen på samma sätt får löpande information och en bra nulägesanalys (Inte bara bli matad med siffror) så kan styrelsemötet fokuseras på att gemensamt förstå marknaden och se framåt. 70% strategi /nyckelfrågor och 30% formalia /kontroll istället för tvärtom.

Vad händer annars? I många snabbväxare jag jobbat sitter styrelsen på läktaren eller konkurrerar om ratten med ledningen. Istället för att ha en öppen dialog i styrelsen som hjälper ledningen att både driva framåt och se risker i tid så ställs ledningen inför ett pest-och-kolera- val: Bli en marionett eller köra upp styrelsen på läktaren.

Många snabbväxare har tvingats välja det senare. Resonemanget är logiskt: ”Om inte styrelsen sätter sig in i vår verksamhet, vår affärslogik och vår marknad så att de kan coacha oss framåt utan kommer mer råd och direktiv som bara hindrar oss eller leder oss in i storföretagstänkande 20 år för tidigt så förtjänar de inte att vara i depån.”

Medicinen är besk men effektiv: ”Mushroom management – keep them in the dark and feed them with shit” Som när man odlar champignoner i en mörk källare med cirkulerande gödselbemängt vatten. Man dränker styrelsen i rapporter och ger dem köttben att tugga på. Så medan styrelsen diskuterar ISO-certifiering så kör ledningen in på nya marknader.

Helt fel eller hur? Nja, om man betänker alternativet att få en ledning som blir en marionett som sakta går i storföretagslunk är det kanske inte så fel?

Nu har som tur är många snabbväxare insiktsfulla ägare som i tid går in och byter ut denhär typen av styrelsemedlemmar i tid. Tack vare Kinnevik mfl har vi som tur är numera flera ägare och styrelsekandidater som har tillväxt i blodet.

Så det finns hopp om att styrelserna ska bli det depåstöd som ledningen behöver. Då kan fler företag växa upp och inspirera fler att ta språnget. Utan tillväxt stannar Sverige.

Kan vi hjälpa till med vårt styrelseprogram är det mödan värt.

Thomas Ahrens