Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor

Svar på debattartikel DN 18 okt 2010

Nyhet   •   Okt 18, 2010 22:25 CEST

Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor stödjer delvis den debattartikel som idag publicerats på DN Debatt 18 oktober. Maaret Castrén, Juhana Hallikainen, Veronica Lindström och Helena Sjölin-Borovszky skriver "Ambulanssjukvården har utvecklats runt om i världen under senare år – men i Stockholm är den betydligt sämre än i våra grannländer. Det här är bokstavligt talat livsfarligt."

Att patienter kan fara illa är det ingen tvekan om då statistiken i Stockholm visar att endast 30% av alla prio 1 patienter får en ambulans inom 10 minuter. Detta är inte rimligt! Speciellt inte med tanke på att politikerna har ställt kravet att 75% av prio 1 patienterna skall nås av en ambulans inom 10 min.

Stockholms läns landsting bryter även mot Socialstyrelsens ställda krav (SOSFS 2009:10). Det står tydligt i 12-13§ att det ska finnas utrustning i varje ambulans för att kunna "överföra medicinska data". Detta kan ej göras idag då det inte finns telemedicinsk utrustning i varje ambulans, utan enbart i dygnsambulanserna i länet. Denna brist på EKG-utrustning skapar inte bara irritation hos inblandad personal utan förlänger även tiden till behandling och hotar därmed patientsäkerheten. När ambulanspersonalen i en ambulans utan EKG åker till en patient som visar sig ha symtom där EKG ska tas måste ambulanspersonalen antingen beställa en ny ambulans med EKG och invänta den eller ”lasta och åka” prio 1 mot närmsta sjukhus för att där kunna ta EKG. En patient med akut hjärtinfarkt ska ofta direkt till PCI-labb där man kan öppna det stängda kärl som orsakar hjärtinfarkten, när EKG saknas prehospitalt försvinner den möjligheten då man måste passera akuten. Hela denna process är absurd om man jämför med den högkvalitativa och snabba vård patienter med hjärtinfarkt får i en ambulans med EKG!

Belastningen på ambulanspersonalen är så hård att det idag inte är ovanligt att det dröjer 7-12 timmar mellan måltiderna. Personalen hinner inte äta då de får nya uppdrag direkt när de avslutat föregående. För att råda bot på ambulansbristen har arbetsgivarna, SOSAB och facken kommit överens om att införa en så kallad "23-minuters-regel", vilket innebär att från det att ambulanspersonalen kommit fram till sjukhuset har de 23 minuter på sig att skriva in patienten på sjukhuset, rapportera och därmed lämna över ansvaret för patienten till sjukhuset samt dokumentera allt som gjorts av ambulanspersonalen. Dessutom ska ambulansen städas och göras redo för nytt uppdrag inom dessa 23 minuter. Ofta är det dessutom kö för att få rapportera sin patient till mottagande personal på sjukhuset, vilket gör att ambulanspersonalen får stå och vänta. Ambulanspersonal är kanske den mest stresståliga yrkeskategori som finns, men stress såsom denna biter även på oss.  Hungrig och trött ambulanspersonal är inte förenat med patientsäkerhet. Under utarbetandet av "23-minuters-regeln" valde landstingets instans REK att inte delta och möta kritiken. Hur kan verksamheten utvecklas och bli bättre om inte alla instanser möts på lika villkor?

Med den fakta vi har rörande ambulansverksamheten i Stockholms läns landsting är det tydligt; 35 ambulanser på jourtid och 55 ambulanser på kontorstid inte är tillräckligt. Det går inte att bedriva god och säker ambulanssjukvård åt drygt 2 miljoner medmänniskor i Stockholmslän med så få resurser.

Kompetensen i ambulanserna i Stockholm har sedan 2004 höjts enormt och numera finns det minst en specialistsjuksköterska med 4 års högskoleutbildning i varje ambulans. Trots detta har Stockholms läns landsting, i avtal och upphandlingar, bestämt att ambulanssjuksköterskor inte får göra det vi är utbildade för- såsom triagering, bedömning och behandling. Ambulanssjuksköterskans kompetens står outnyttjad.

Många landsting har senaste åren börjat med digitala journalsystem i ambulanserna, har god utrustning för att kunna bedriva säker vård och har fått hjälpmedel för att kunna triagera och bedöma. Det finns triagehandböcker, det finns sållningsintrument som är evidensbaserade och det finns FAST-tracksystem (snabbspår) som fungerar. Varför kan inte Sveriges alla landsting samarbeta?  Sluta uppfinna hjulet på nytt, vi vet ju alla att det redan är runt och att det fungerar!

Vi måste bli bättre på att ta tillvara på varandras kunskap och kompetens samt lära av varandra.

 

Janne Kautto, t.f. Ordförande - Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor

 

Relaterat:

DN-Debatt: ”Ambulansen i Stockholm är mest som en snabbtaxi” Vårdfokus.se: "Kritiken mot ambulansen i Stockholm är befogad" Vårdförbundet: "Ambulanssjukvården i Stockholm är ingen taxiverksamhet" SOSFS 2009:10 - Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård