Andersson Psykologbyrå

Vad krävs för att bli en olympisk medaljör?

Nyhet   •   Feb 09, 2014 19:57 CET

2002 genomförde de tre amerikanska forskarna Daniel Gould, Kristen Dieffenbach och Aaron Moffett en studie av 10 olika amerikanske OS-guldmedaljörer. Totalt representerade dessa nio olika sporter och hade totalt vunnit 28 OS-guld. Forskarna var intresserade av att ta reda på vad som gjorde just dessa så framgångsrika. 

Inte helt oväntat var guldmedaljörerna högt motiverade, engagerade och hade en extrem målmedvetenhet. En av deltagare uttryckte i en intervju med forskarna:

-”I think I worked really hard. There were a lot of athletes that might have been more talented than I was, but I think I was more determined. I wanted to do well, I wanted to reach my goals, and I wasn’t going to let anything stand in my way”.

De kompletterade sin målmedvetenhet med en hög grad av målorientering och arbetade systematiskt med planer för hur de skulle uppnå dessa mål. De var också mycket tävlingsinriktade och deras förhållande till tävlingssituationer var i stort sett positiv.  De hade även en generell optimism och positivitet till sitt idrottande, som var användbar även i problemsituationer.

Idrottarnas koncentrationsförmåga och kapacitet att fokusera visade sig var anmärkningsvärt hög, vilket också tog sig uttryck i en effektiv förmåga att blockera distraherande faktorer. En av de coacherna sa så här om sin adept:

 She has the uncanny ability to, no matter what the situation is, to…focus in on the task at hand”.

De tio olympiska guldmedaljörerna hade, inte helt oväntat, en hög grad av mental ”hårdhet” vilket bidrog till att de kunde hantera motgångar bra, psykologiskt återhämta sig efter misslyckanden,fokusera på kontrollerbara faktorer (till skillnad från de faktorer man inte kan påverka) samt hög grad av emotionella kontroll.

För att ta sig till världstoppen krävs inte bara hårt arbete, det krävs en hög grad av perfektion. De allra flesta elitidrottare är perfektionister, men ens idrottares förhållande till perfektion kan placeras på en skala där ena ytterligheten representerar adaption maximalt anpassningsbara och den andra änden maladaption (minimal anpassningsbarhet). Personer som ligger närmare adaption kännetecknas av låg oro över misstag, få tvivel på sina insatser och låg känslighet för extern kritik. De mer maladaptiva oroas mer av sina misstag, hyser mer tvivel till sina insatser samt är mer känsliga för extern kritik. Deltagarna i  Gould, Dieffenbach och Moffetts undersökning var i större utsträckning tillhörandes den mer adaptiva gruppen och var således mindre känsliga för extern kritik, oroade sig mindre över sina misstag samt hade färre tvivel gällande insatser.

Forskarna undersökte också graden av det man kallar för ”sportintelligens”. Det innebär exempelvis hur man analyserar sina prestationer, hur innovativ man är i förhållande till sin sport, graden av kloka idrottsrelaterade beslut, hur stor förståelse för elitidrottens grundförutsättningar man har samt hur snabbt och effektiv man tar emot och hanterade information. Återigen visade det sig att deltagarna i studien låg högre än medel vad gällde sportintelligens.

Som ni kan se ställs det höga mentala krav för att nå toppen inom sin idrott. En del har medfödda talanger för att utveckla dessa förmågor medan andra får träna desto hårdare för att uppnå sin fulla potential. I fallet Kalla och Hellner kan man anta att de har goda förutsättningar redan från start men, till skillnad från Hellner, har Kalla arbetar med en mental rådgivare för att vässa sin förmåga att fokusera. Det är nog inte heller otänkbart att Charlotte med hjälp av sin mentala rådgivare har blivit mer adaptiv i sitt förhållande till misslyckanden, tvivel och hantering av extern press.

Skall en idrottare nå toppen räcker det inte bara att vara talangfull och träna hårt. De allra flesta behöver också träna sina mentala färdigheter. Det är inte slumpen av Sverige endast tagit drygt 190 guldmedaljer sedan Paris 1900 till och med OS i London 2012. Tittar man på antalet guldmedaljörer är det naturligtvis ännu färre då ett flertal tagit mer än två guld (exempelvis har kanotisten Gert Fredriksson tagit sex guld, Gunde Svan och Thomas Wassberg fyra var, Agneta Andersson tre samt Pernilla Wiberg och Anette Norberg två var). Slutsatsen är naturligtvis att det är fruktansvärt svårt att vinna ett OS-guld. Många har försökt men ytterst få har lyckats. Men ska man försöka måste en målsättning också vara att maximera inte bara sina fysiska förutsättningar utan också sina mentala.