Språkundervisning som inte lever upp till kursplanens mål

Skolan ska ge elever en flerspråkig kompetens, det vill säga den ska göra det möjligt för elever att med hjälp av olika språk röra sig över nations- och kulturgränser och möta andra människor. Örebroforskaren Karin Allard har undersökt undervisning i främmande språk för hörselskadade och döva elever och hennes forskning visar att språkundervisningen vid specialskolan inte svarar mot målen i kursplanerna.

– Olika modeller som styr undervisningen håller eleverna kvar i ett slutet klassrum. Tanken att eleverna, enligt kursplanen, själva skulle kunna kommunicera, åtminstone i skrift, eller att läsa allt mer avancerade texter tycks inte ingå som koncept i den språkundervisning som jag har studerat, säger Karin Allard, forskare i pedagogik, som skrivit doktorsavhandlingen Varför gör de på detta viset? vid Örebro universitet.

Statisk form av undervisning

Språkundervisningen hör hemma i en generell och traditionell undervisningstradition men Karin Allard är ändå förvånad över hur lite den har förändrats över tid. Hon beskriver den som en statisk form av undervisning, som är hårt knuten till text. Dessutom är språkundervisningen för döva och hörselskadade styrd av tvåspråkighetsmodellen.

– Tvåspråkighetsmodellen går ut på att det skrivna är kunskapen och teckenspråket står för förklaringen. När man överför den modellen till undervisningen i moderna språk hamnar kommunikationen på målspråket i kläm, säger Karin Allard.

Språkundervisningen Karin Allard har följt ger inte eleverna en möjlighet att kommunicera över språkgränser eller använda de språk de lärt sig i framtida studier eller på arbetsmarknaden. Karin Allard beskriver språkundervisningen för döva och hörselskadade som att man talar om språket men man är inte i språket.

Finns förutsättningar

– Både lärarens frågor och elevernas svar handlar huvudsakligen om översättning av isolerade och ur sin kontext lösryckta engelska eller spanska ord från och till svenskt teckenspråk. Man är i språket när man istället låter eleverna diskutera innehållet i texterna, säger Karin Allard.

– Men det finns förutsättningar för att blir bättre på kommunikation och skapa större variation på lektionerna. Klassrummen i specialskolan är utrustade med avancerad teknisk utrustning som skulle kunna öppna för elevernas möjligheter till kommunikation. Dessutom undrar jag om inte de internationella teckenspråken, som brittiskt, amerikanskt eller spanskt, skulle kunna användas i undervisningen.

– Samtidigt kan undervisningen vid andra specialskolor, som inte jag har undersökt, se annorlunda ut. Mina resultat är därför inte är helt generaliserbara, avslutar Karin Allard.